Tag:social fobi
Som en krigare
Nu har jag kommit till en av de där situationerna i livet som gemene man viftar bort som självklarheter och inga stora saker, men som för mig (och säkert andra med någon form av ångest) är något extremt jobbigt. Det skrämmer mig nå fruktansvärt det här. Jag ska lämna in Ruben The Killer Queen (bilen …
Read more
Upprivna sår hos psykologen
Klockan är ett på natten och det verkar som att jag ägnar mig åt den gamla tidens vanor. Förr brukade jag alltid sitta på nätterna med en kopp kaffe och skriva vettiga och ovettiga tankar i bloggen. Idag har varit en ganska jobbig dag och jag känner för att sitta med kaffe, tända ljus och …
Read more
Ensamma hinder och pinnar i skogen
Jag brukade hata måndagar. Var alltid så ilsk och less på måndagar. Ångestfylld, precis som så många andra. Sedan spenderade jag åratal med att läka och vara sjukskriven, och kunde helt lämna det där med ilskna och jobbiga måndagar. Idag kändes som en sån där jättejobbig måndag – och så var det måndag också, men …
Read more
Kollektiv läkning
På senare tid har jag tänkt mycket på den inställning folk generellt verkar ha till världen omkring dem. Och jag har tänkt på hur min egen skiljer sig från den jag ofta ser uttryckt i diverse kommentarsfält. Det pratas mycket om hur hemsk hela världen är, hur mycket sämre allting blir hela tiden, hur otrygga …
Read more
The wild bus ride
Jag satt och gick igenom gamla utdrag som låg opublicerade här på bloggen, och hittade nedanstående inlägg. Jag satt här och läste roat, för jag minns det här tillfället. Det skrevs i november 2014. Den hösten behandlade vi min sociala fobi och enligt instruktion från min psykolog, tränade jag på att göra saker som var …
Read more
Prag <3 - del 1
Det var småkyligt och mörkt, sådär som det kan vara vilken oktobermorgon som helst, när jag klev ut ur trapphuset och andades in den friska morgonluften. Den fredagen möttes jag av fullmånen, där den ljudlöst tröstande hängde över grannhuslängan bortom parkeringen. Leende för mig själv, registrerade jag hur tacksamheten bubblade upp i bröstkorgen och riktades …
Read more
Gnäll och osanning
Idag ljög jag. Det var inte meningen att göra det. Jag fick tummen upp. En sån varm känsla. Tack. Den hjälpte och jag behövde den så väl. Jag fick frågan om det var bra. Jaa-a då, det var det. Ett automatiskt svar. Reflexmässigt. Munnen svarade med intränade ord innan hjärnan ens reflekterat över frågan. Shit, …
Read more
Ullis hjälp
Redan innan Ullis skulle komma och använda sin metod (som jag nu inte minns namnet på), märkte jag hur det började hända saker inom mig. Processer drogs igång, saker skiftade och omedvetet började jag förbereda mig. Sådär som det blir, när det är dags att släppa kvarlevor från det förflutna, när det är meningen att …
Read more
Saker som är jobbiga för mig
Efter nästan 6 års sjukskrivning (på både hel- och deltid) är jag fortfarande känslig för vissa situationer. Och jag behöver fortfarande förklara för folk, att sådant som är “normalt och enkelt” för de flesta, kräver många gånger en enorm ansträngning för mig. Med enorm, menar jag enorm. De senaste dagarna till exempel, har jag inte …
Read more
Livrädd, verkligen
Alldeles nyss blev skillnaden mellan att fungera och att inte fungera väldigt uppenbar igen. Med “fungera” menar jag förmågan att hantera vardagen och de saker som hör till, utan att bryta samman varierande antal gånger. Det blev också tydligt att jag fortfarande – trots att jag anser mig vara väldigt öppen och ärlig, inte är …
Read more