Skrivandet

I’m a writer. I’ve always been a writer, I just hadn’t really realised it until recently.

Så skulle jag idag börja denna presentation, om jag skrev på engelska. Eftersom jag inte skriver på engelska så känns det lite besvärligare. På svenska blir det lite besvärligare.

I svenskan hittar jag inte riktigt något ord som lika avslappnat och vardagligt beskriver en person, som spenderar en stor del av sin tid med att skriva men som egentligen inte är yrkesverksam inom skrivandet.

Översättningsprogram föreslår att jag ska använda mig av författare, skribent, skrivare och kompositör. Synonymordlistans förslag på varianter (utöver de redan angivna) är skriftställare, journalist, tidningsman, publicist, stilist och litteratör – varav inget utöver författare och skribent känns aktuellt. De två kvarvarande benämningarna klingar dock inte lika bekvämt som writer.

Författare, för mig, är någon som har skrivit böcker. Medan jag i mitt liv har har skrivit nog med texter för att fylla flera bokhyllor (och för närvarande skriver en bok) så är det inte helt bekvämt att kalla mig själv för författare.

Då återstår titeln skribent, och jag får nog nöja mig med det. Åtminstone tills jag är färdig med min bok.

Så:

Jag är skribent. Jag har alltid varit skribent, jag har bara inte förstått det förrän nu.

I hela mitt liv har jag skrivit (sedan jag lärde mig att skriva, åtminstone).

Det började med fåordiga anteckningar på olinjerade rosa sidor i tunna dagböcker med svaga princessmotiv. Det övergick sedan till ett överflöd av mångsidiga brev till brevvänner över hela världen.

Sedan fångade poesi mitt intresse. Jag började samla på vackra och roliga dikter och fyllde mina anteckningsböcker med dem. Jag försökte mig också på att skriva egna dikter ett par gånger.

Senare, när tonårstiden var över tidigt på 2000-talet, lärde jag mig HTML och trodde att jag skulle ägna mig åt webbdesign. Jag inser ju nu att även då, under mina kodknackar-dagar, var det skrivandet som var det centrala i hela sysslan. Jag fyllde mina hemsidor med text – först genom att skriva koden som byggde upp sidan och sedan formades innehållet av mina tankar i textform. Det var skrivandet som var hela poängen, även när jag var webbdesigner.

Jag älskar det smattrande ljudet av ett tangentbord. Jag älskar att känna fingrarna dansa över tangenterna när muskelminnet skapar mening efter mening, alldeles utan ansträngning. Jag älskar doften av en ny anteckningsbok och hur sidorna blir när de är fyllda av bläckpennans hastiga klotter.

Jag älskar att skriva. (Och att läsa. För att inte tala om hur vackra ord är till utseendet. Ingen förstår riktigt vad jag menar ändå, så vi skippar den biten just nu.)

Den här bloggen har jag haft i lite mer än ett decennium. Det är här det mesta av mitt skrivarbegär blir tillfredsställt. Här skriver jag för skrivandets skull. Här skriver jag för att bidra med min del till att skapa förändring i världen. Här skriver jag för att läka och utvecklas – som person och som skribent.

I mars 2017 började jag på allvar att skriva den bok jag har planerat i många år. Jag vet inte när eller hur den kommer att vara färdig, men färdig och utgiven ska den bli.

Sa jag att jag älskar att skriva?