Author:Kirsi
Som om jag kan!
I helgen fick jag önskemål (eller råd är väl en bättre benämning) om att bara posta lite korta, spontana och ogenomtänkta inlägg lite då och då. Johej, det tror ni att jag kan?! Av naturen strävar jag hela tiden mot något logiskt och strukturerat. Ett ordnat och väl genomtänkt kaos, där inget överraskar slumpmässigt. Åtminstone …
Read more
Vardagen
Sitter här och fördriver tiden med att ögna igenom några gamla bloggutkast som aldrig blivit publicerade av en och annan anledning. Fastnar vid just detta och kan inte låta bli att läsa om och om… Jag minns när jag skrev det. Jag var så arg över att bli felaktigt anklagad för diverse. Trött över att …
Read more
Ånej, det heter FALLERA!
Lite smått förvånad blev jag när jag upptäckte att ordet faktiskt stavas så. Jag har alltid trott att det stavas “falera” och att “fallera” bara är en felstavning likt “ojj” och “förståss” och andra skumma ställen svenskar vill sätta dubbelkonsonant på. Hur kan det heta fallera? Känns det inte mer naturligt med falera? Vad besviken …
Read more
Iakttagelser längs vägen
Så bedövad jag blir när situationer och omständigheter spelar ut sin roll. Saker faller på den plats de ska vara på, i den ordningen allt ska ske. Där står jag i tysthet och känner hur känslorna stiger fram och slåss om att göra sig hörda. Till en början tvekar jag. Ska jag låta dem komma …
Read more
Planet 51
Jag brukar bli rätt förvånad när saker går bra och inget skiter sig nämnvärt. Så även denna gången. Allt gick bra, ingen dog eller svimmade, och jag har fortfarande huvudet bland molnen. Vi var på bio och såg Planet 51 idag. Ungarna och jag. Älskling och jag. Jag, ungarna och älskling. Alla fyra. Tillsammans. Det …
Read more
Oooh…
Så det var såhär det såg ut på det här stället. Spännande. 😀 Jag hade nästan glömt att denna blogg existerade. Trodde dock att det inte var så länge sen som i september senaste inlägget blev till. 🙂 Det har varit en riktigt tung höst (och sommar med för den delen). Inte kunde jag tänka …
Read more
Där den finns
Där är den. Jag kan inte se den, men jag känner den så tydligt. Där. Den ligger precis under ytan. Vakar och väntar. Väntar tålmodigt på att få frigöra sina begär, väntar på exakt rätt tillfälle… När den kommer, så öppnar den sina stora käftar och hugger. Hugger hänsynslöst. Bara hugger tills allt har raserats …
Read more
Snurra min jord igen?
För allt vi drömde en gång… Är det inte märkligt att ens självbevarelsedrift försvinner snabbare än ögat så fort hjärtat har ett säga i spelet? Eller snarare, så fort hoppet ser en minsta tillstymmelse till ljus… Situationen lägger fram allting, snyggt och prydligt. Den mur som så länge byggts upp, den som ska skydda, den …
Read more
En förmiddag, en kram
Det är helt ofrivilligt som jag spolar fram och tillbaka i filmen och tittar runt bland alla minnen. Det tycks att den spolas bakåt, mot tillfällen allt längre bak i tiden. Och precis när jag lärt mig att hänga med i takten, så bestämmer minnet sig för att komma ihåg något som är så väsentligt, …
Read more
Det är såhär det känns…
…när lyckan fått ett slut. Det är såhär det känns när balansen i universum återställts och allt är som det brukar. Jag skulle vilja påstå att det är såhär det känns när inälvorna slits ut och kastas åt vargarna. Det är såhär det känns när hjärtat huggs i bitar. Jag känner igen den här känslan. …
Read more