Kaffemonster

Det är såhär det känns…

…när lyckan fått ett slut. Det är såhär det känns när balansen i universum återställts och allt är som det brukar. Jag skulle vilja påstå att det är såhär det känns när inälvorna slits ut och kastas åt vargarna. Det är såhär det känns när hjärtat huggs i bitar.

Jag känner igen den här känslan. Den har besökt mig förut. Tror dock inte att den någonsin varit såhär intensiv. Jag inbillade mig att jag inte skulle behöva känna såhär igen. Jag trodde inte att jag skulle förlora mitt livs kärlek, min tvillingsjäl. Nej, jag var övertygad om att detta skulle vara livet ut och att vår kärlek skulle övervinna de hinder som fanns redan från början. Lite väl naivt att tro så kanske…

Fortfarande chockad av det abrupta slutet. Sitter på golvet och ser förödelsen. Sårad. Arg och ledsen. Jag har miljoner frågor som inte har fått svar. Jag känner mig lurad. Var det bara jag som på allvar trodde på allt vi pratade om, våra drömmar och planer? Vad var lögn, vad var sanning? Det vi hade, var det så lite värt att det kan kastas bort bara sådär? En del av mig vill ha allting noga förklarat för mig, en del inser att det inte spelar någon roll. Ingenting kan laga detta nu, så vill jag verkligen veta svaren på alla frågor?

En del av mig vill bara skrikas och sparkas, vägra släppa och tvinga en reparation av förhållandet. En del av mig är lättad för att allt är över. Nu slipper vi iaf lägga en massa pengar på flygbiljetter hela tiden.

När man tänker efter så borde jag ju ha förstått att vi skulle krascha. Om inte annat så skulle ju ‘udda januari’-förbannelsen ta ut sin rätt. Det har den ju gjort nu. Det är väl därför vårt förhållande var tvunget att avslutas. Herrejösses, karln dök ju upp i lagom tid för att jag skulle bli hutlöst förälskad i januari, det är ett ojämnt år… Klart som fan att det skulle skita sig! Jag borde hållt mig till planen och gömt mig, blundat hårt och vägrat ge mig in i leken.

Jag är förvirrad. Jag hatar detta! Jag vill inte! Jag förstår inte. Satans helvete!

Kanske tog det slut bara för att jag köpte en väska som var alldeles lagom som handbagage på flyget…

Min januari 2009… Jag älskar dig.

Dagens favorit: Sunrise Avenue – Fairytale Gone Bad

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.