Rädslobaserad häxkonst

Med jämna mellanrum blir jag varse om hur många utövar sin häxkonst med rädsla i botten. Dessa insikter och betraktelser kommer i vågor och medan jag försöker hitta min egen lärdom i mina observationer, så kan jag inte låta bli att fundera på hur det egentligen fungerar att ha rädslan som en följeslagare hela tiden.

Jag har två egna häxgrupper på facebook (kommentera om du vill ha länkar!) och är med i otaliga svenska och internationella grupper för häxor/utövare av hedendom/personer med andlig livsstil. Det är främst i alla dessa grupper som jag ser det här beteendet som jag pratar om. Rädslan.

Rädsla och varningar

Rädslan visar sig på två olika sätt egentligen: varningar till andra och osäkerhet eller undvikande av detaljer i sitt utövande. Vissa, ofta nybörjare, hör alla dessa varningar och vågar sedan inte lyfta ett finger för att praktisera sin häxkonst. Det beteende jag vill prata lite om är detta ständiga varnande. Det är inte alltid så märkbart i svenska grupper, men syns desto oftare och tydligare i internationella grupper, där är man mycket för att varna.

När man ska instruera eller informera och kontinuerligt bakar in varningar i sina meningar, så hjälper man ingen. Man sprider rädsla och skapar osäkerhet och oro. Därför undrar jag lite varför man gör det? Varför känner man sig manad till att bifoga alla dessa bilagor med varningar med varje stycke råd man ger?

Jag förstår ju att den som inte är medveten om sina tankebanor och känslolägen tror att de agerar av välvilja och att de hjälper. Men så tänker jag mig att en praktiserande häxa sannolikt har en hel massa skuggarbete bakom sig, och borde rimligen vara medveten om drivkraften bakom sina aktioner. Eller är jag ute och cyklar där?

Jag är ju, som ni kanske vet, klarkännande, klarvetande och empat, så jag känner ofta en liten översittarattityd bakom dessa varningar. Ett behov av att vara sedd och duktig, så som vi alla vill (och som säkert är drivkraften bakom det här blogginlägget också). Men går folk verkligen in med den attityden? “Nu ska jag vara duktig och varna den här personen så mycket att den, plus de fyrtio andra som hen kommer prata med, aldrig vågar använda sig av den biten i sin konst.” Är det så man tänker?

Eller handlar allt om den mentalitet vi blir programmerade i – att aldrig lita på oss själva eftersom det alltid finns någon annan som vet bättre? Så att vi blir mottagliga för alla dessa varningar och därmed lägger bort vår egen kraft till förmån för en rädsla som någon annan bär på?

Mitt perspektiv

Nu är ju inte jag fri från rädsla på något vis, jag bär på flera hinkar med rädslor hela tiden. Men jag tycker inte att jag använder mig av det i mitt utövande. Och jag inflikar inte med dem när jag ska ge råd eller informera.

Det är skillnad på att säga “gör inte sådär för då kommer alla demoner och biter huvudet av dig” och att säga “såhär bör du göra för att få ett bra resultat”.

Det allra viktigaste i häxkonst är att sätta en intention och att lyssna på intuitionen/magkänslan/guiderna. Alltid.

Jag betraktar mig fortfarande som ganska ny inom häxkonst. Jag har aktivt praktiserat i lite mer än två år, men jag har varit häxa i fyrtio år – i det här livet. Det träder genast fram ett tjugotal andra liv där jag tydligt har varit häxa/magiker när jag tittar på mina akashic records. Och det är bara de som syns tydligt. Det finns ytterligare som lite bakgrundssmatter, som inte är viktiga i sammanhanget.

Jag märkte tidigt på min bana att jag gör lite annorlunda än de flesta andra när det kommer till häxkonst. Först och främst följer jag min intuition och litar på mina guider nästan slaviskt. Jag slår inga cirklar, jag använder inga ord eller formler och jag underkastar mig inte något väsen. Jag öppnar inte och jag stänger inte. Jag går på känsla, väljer efter känsla, agerar efter känsla. Jag är jämlik med andar, änglar, guider, demoner, källan och vad det nu är för väsen vi pratar om och ömsesidig respekt och tacksamhet pågår ständigt. Jag har överenskommelser med mina guider och vi jobbar tillsammans för att åstadkomma saker.

De lägre vibrerande varelser som kommer till mig är människor. Det kommer inga skrämmande skräckfilmsväsen som ska ställa till med bekymmer. De som är illvilliga och skickar negativa energier är människor (och dem stoppar jag i frysen) eller människors skapelser. Inget annat kan komma fram, trots att jag inte uttrycker mig med ord eller använder urgamla traditioner.

Guider och magkänsla

Det finns de som tycker att jag är naiv och alldeles galen som inte gör på samma sätt som majoriteten. Men det här fungerar för mig. Jag får konstant vägledning och feedback via min magkänsla, via kommunikation från mina guider. En gång har jag slagit cirkel av salt. En annan gång har jag varit tvungen att sätta upp beskydd för en entitet som ville livnära sig på mitt ljus. Just nu går jag runt med en “glasbubbla” runt mig, som kom dit alldeles spontant. I övrigt lyckas jag väldigt väl med min magi – jag åstadkommer det jag vill och jag hjälper folk med den.

När flikar någon in att “hur vet du, i din naivitet, om det ens är dina guider du kommunicerar med?” Jag känner det. Jag vet inte alltid vilka de är och det behöver jag heller inte veta. Men för eller senare bildar jag mig en uppfattning.

Den guide som hjälpte mig in på häxans väg var Oden. Och det fanns en gigantisk mantis being ganska länge hos mig. Båda kommer numera endast om jag kallar. Jag är ganska säker på att det sedan ett år eller så tillbaka finns en varelse hos mig som klassas som demon – fortfarande ingen skräckfilmstyp, utan den här har en energi som påminner väldigt mycket om änglars. Modergudinnan och Hekate är också energier som ofta finns tillgänliga för mig. Ärkeänglar kommer och går. Det finns en grupp shamanska kvinnor som har visat sig. Och ett par snöleoparder.

Om jag vill stå i min fulla kraft och ha en så hög frekvens som möjligt, så behöver jag acceptera alla dessa energier som de är, utan förutfattade meningar och utan att värdera in rädsla. Precis som de alla accepterar mig som jag är. Människa, med hinkar av rädsla, århundraden av skador och en nybörjares naivitet.

Om jag vill behålla min frekvens och fullfölja de åtaganden jag har i egenskap av häxa och ljusarbetare, så kan jag inte lyssna på andras rädslor eller överföra mina egna på andra.