Fullmånens påverkan på sömnen

Det är ju ganska vanligt att man får sömnbekymmer när det är fullmåne, så när jag fick en kommentar på Instagram som bad om råd att hantera fullmånens påverkan på sömn bestämde jag mig för att kanalisera svaret.

Som alltid vid kanalisering, så finns det flera nivåer på information. Det korta och mer direkta svaret var:
Sluta göra motstånd. Känn månens energier och lyssna efter vad den vill säga. Om du inte kan sova, så kanske det är meningen att du ska göra något annat. Kanske ta ett örtbad för att slappna av och rena dig från saker du inte längre ska bära på. Kanske ge utlopp för din kreativitet och skapa något i samråd med månen.

Och så är det ju alltid. Bara man släpper motståndet och lyssnar, så brukar saker lösa sig. Den som följer mig på instagram eller fb vet ju att jag också har svårigheter att sova ibland. Ibland är det fullmånen som kallar och då behöver jag hälsa lite på den. Den är som en hund som vill hälsa och få uppmärksamhet ibland. Efter att ha connectat med månen och låtit dess energier skölja över mig brukar det gå bra att sova igen.

En djupare nivå av budskap som kom med kanaliseringen var den om cykler och att följa och framför allt tillåta dem. Fullmånen är generellt en kraftfull tid att avsluta saker, att släppa saker. Fullmånen är en topp, ett uppfyllande, en mognad. Om måncykeln vore en graviditet så skulle fullmånen vara värkarbetet och födseln, medan nymånen är befruktningen och den avtagande månen är efterblödningen och läkningen. Med fullmånen kommer avslut och förändringar. Vissa mer kaotiska än andra. Vissa går obemärkt förbi medan andra är direkt smärtsamma.

Det är så vanligt att man bara förknippar sina sömnbekymmer med fullmånen och låter det stanna där. Få tar sig tid att känna efter och lyssna på vad det egentligen är som pågår. Vad är det som skapar sömnsvårigheterna? Är det tankar som far? Rastlöshet? Oro? Vad vill kroppen göra? Vad är man sugen på att göra?

Och där kommer vi in på nästa nivå av budskapet, ett av mina favoritämnen att gnälla om – hur vi inte lever i samklang med moderjord och människans natur, utan vårt samhälle tvingar oss in i onaturliga mönster som skapar så mycket problem med både kropp och psyke.

Månen och dess kallande tar inte hänsyn till om man ska upp och jobba klockan sju eller inte. Vår kropp vill ju gärna följa naturens cykler, men vi tillåter inte oss att göra det för att vi har byggt upp ett samhälle som inte har utrymme för det.

För vad händer om man följer de impulser kroppen och intuitionen kommer med? Om vi nu antar våra orsaker till att absolut måsta sova nattetid, hela nätterna exakt varje natt, faktiskt går att rucka på om vi tillåter oss att tänka annorlunda, hur skulle det kunna se ut?

Precis som våra menscykler ofta skriker och kräver att vi ska vila och ta det lugnt när kroppen blöder, så kan det ibland vara så att våra känslomässiga och energimässiga bagage behöver tas hand om på ett sätt som kräver lite utanför boxen-tänk.

Om nu både månen och kroppen vill stanna uppe till halv fyra och måla en tavla, måste man verkligen tvinga sig att ligga i sängen som ett nervvrak lika länge och tro att det på något vis är nyttigare och vettigare. Samhällets strukturer, rutiner och beteenden är konstruerade av rädsla och rigiditet. Kroppen talar alltid om vad vi behöver och vad som är rätt för oss i varje stund.

Det finns så klart situationer då det absolut inte är möjligt att följa naturens cykler alla gånger. Men till de allra, allra flesta som just nu väldigt bestämt påstår att “det funkar ju inte, fattar du väl”, skulle jag vilja ställa frågan: Är du säker?