Idag är det dags att posta det här inlägget, som har legat och skvalpat halvfärdig sedan mitten av augusti. Smärtan är inte längre sådär rå, som den har varit under sensommaren och hösten. Mycket läkning har skett under den här tiden depressionens klor aktivt har rivit och hållit fast. Det är trots allt därför de kommer, dipparna, för att läka och lägga till ro.
Under flera månader har den här texten med tillhörande bild dykt upp i mina flöden. Varje gång vill jag bryta ihop lite grann. Jag känner igen och jag känner med.
Jag vet inte, på ett sätt är det som att den här texten öppnar upp för den kollektiva smärtan och jag känner hur min del av lidandet, de personligen upplevda punkterna som fortfarande gör så ont, är en del av alla kvinnors smärta, alla människors. Jag känner deras och de känner min. Vilket ju då betyder att när jag läker delar av min smärta, så hjälper jag att läka allas. Och när andra läker sina egna sår, så läker de också mina.
Och bilden sedan. Den är så talande. Wonder woman, så stark och så oförstörbar. En hjälte i de flestas ögon. När man kommer nära inpå, när man ser den nakna sanningen, så finns där så mycket sår och blåmärken. Så mycket smärta. Men inget av det syns utanpå. Hur ont hon än har i kroppen och i själen, så går hon vidare. Stark, med huvudet högt och stoltheten i behåll, går hon vidare. Hon känner kraften av den inre gudinnan som stöttar och hjälper hela tiden. Kraften av alla andra kvinnors styrka, både de som existerar på jorden och de som har återgått till Moder Jord och Gudinnan.
Såå starkt och viktigt inlägg. Jag blev verkligen så berörd av både texten du skrivit men även den engelska texten!
<3
Sådan otroligt fin och känslosam texst blev otroligt berörd av den här ❤️❤️❤️ det är så viktigt att ta upp
Ja så många av oss när ju på så mycket som inte syns på utsidan viktigt och bra inlägg ❤️
Ett så starkt inlägg!!! ❤️
<3
Sådana här inlägg är viktiga att skriva, ämnet är viktigt att lyfta! Det är bra att du gör det! Tack!
<3
Vet inte vad jag ska säga, det är ett väldigt starkt och fint inlägg och känner så mycket inom mig när jag läser det! Men en sak vet jag och det är att du inte är en quitter! Du får aldrig ge upp oavsett hur låg du kan känna dig ibland. ❤️
Jag ger inte upp. Har överlevt hittills, och tänker fortsätta med det. <3
Det är så starkt av dig att dela med dig av dessa orden, så tänkvärda ord!
<3
Vilket start inlägg.
det är viktigt att lyfta ämnet bra att du gör det =)
<3
Min fina vän, sakta, men säkert läker vi våra sår, vi ser dem, vi håller kvar dem och vi helar dem. Vi lär oss att förstå hur hjärnan reagerar på något hjärtat minns ❤❤
Så är det. <3
Som detta inlägg berör mig på djupet.
Det är så viktigt och det är så bra att du skriver om detta.
Din enorma styrka att ta dig igenom detta och fortfarande kämpa är så otroligt imponerande.
Det är en självklarhet för alla att få må bra men vissa får kämpa väldigt hårt för att få göra det.
Blir så beröd och känner så mycket i detta inlägg.
Sänder mängder med kramar till dig och sakta men säkert läker såren <3
Massor av kramar tillbaka. <3
Den där smärtan alltså. Just nu har jag ont precis överallt, och har svårt att röra på mig pga värk
En start text men väldig tänkvärd
Depressionens klor är verkligen de värsta! Förra året vid denna tid var jag långt nere på botten och trodde aldrig jag skulle komma upp igen. Nu är det bättre. Inte helt bra, men jag kan andas igen och till och med skratta en del. Hoppas på att du också får lindring snart!!
Tack för att du skrev detta inlägg jag kan känna igen mig i texten du beskriver om bilden den talar till mig med. Tack <3
Vilken fantastisk text och så fint du beskriver det. Ja vi är alla kvinnor med olika bagage och vi behöver finnas där för varandra för stöd, förståelse och acceptans. Tack för att du delade det.
Så sant..bra inlägg..många får kämpa hårt utan att det syns..Ha en bra helg
Så viktigt inlägg. Starkt att våga skriva om innersta tankar
Man ska aldrig fe upp oavsett vilken slags smärta den än handlar om