Andlighet

Clairaudience

Tidigare har jag berättat om clairsentince och claircognizance, som båda är olika sätt att kommunicera med universum och andevärlden på. I det här inlägget ska jag berätta om clairaudience.

Clairaudience, eller klarhörande, är en medial förmåga som innebär att man hör kommunikationen från andevärlden. Det behöver inte alltid betyda att man fysiskt hör andar och icke-fysiska väsen, men för vissa är det så. Ibland handlar det om att man hör andens röst inne i huvudet och ibland är det mer att man hör fysiska saker med sina fysiska öron (t.ex. musik på radio, något som sägs i en film som bara fastnar, man råkar höra folk prata ute på gatan eller liknande)

För vissa betyder det att de fysiskt hör vad andar, men de allra flesta som är klarhörande “hör” rösten inne i huvudet. Många gånger låter det dessutom som den egna rösten, så det kan vara riktigt svårt att lista ut vem det är som egentligen pratar i ens tankar.

Jag upplever att min klarhörande sida är relativt svag i jämförelse med mina primära och sekundära förmågor, men visst är det tydligt att när jag kommunicerar med universum, så använder jag en blandning av alla de fyra stora sätten. Det är svårare att dra gränsen mellan vad som är klarhörande och vad som är klarvetande. Rent logiskt borde telepatiska förmågor höra till clairaudience, men jag vill ofta klassa dem till claircognizance.

Det klarhörande i mitt fall är ofta musik som ur ingenstans börjar spela i huvudet. För mig handlar det ofta mer om tanken att någon säger något, än att jag faktiskt tolkar det som ett hörande. Men när jag ger budskap och säger att jag “hör” eller att någon “säger” något, så är det mer en känsla av att en konversation pågår och en tanke att någon säger något. Det är så svårt att förklara, märker jag.

Hur är det för dig? Är alla dina tankar verkligen dina egna, eller hör du dina guiders och änglars vägledning och tolkar dem som egna tankar?

28 Comments

  • Carolina

    Väldigt intressant att läsa! Skulle man fråga min sambo skulle han tro att detta är påhitt. Jag är mer öppen. Men har inte hänt mig, vilket jag ändå säger tack och lov för

    • Kirsi

      ja, det är många som är skeptiska och det är okej. De flesta av oss vill ha någon form av bevis för att tro något. Det är också okej. 🙂

  • Diana Saelöen

    Jag är helt säker på att jag får tankar placerade i mitt huvud för att kommunicera med den som leder mig.

  • Yela

    Men va himla intressant att läsa om! Jag tror helt klart på att både djinn & änglar finns och de är så tydligt samt att de ju även står i Koranen. Har inte själv upplevt någon närmare kontakt på så sätt men på andra sätt märkt av närvaro och att de finns kring mig.

  • Madde

    Nu blir jag lite rädd faktiskt. Är väldigt tänkande, och då du skriver detta blir det så tydligt att allt inte är mina tankar. Ofta hör jag mitt namn ropas, likaså mamma hör jag ofta.

    • Kirsi

      Det finns inget att vara rädd eller orolig för, även om jag förstår att det kan vara skrämmande om man är ovan vid tanken på att ens tankar inte alltid är ens egna. <3 Om du vill prata om dina upplevelser, går det jättebra att skicka ett meddelande till mig. <3

  • Mina

    Verkligen något att reflektera över om mina tankar verkligen är mina.
    Lite skrämmande för mig däremot att tänka så 🙂

  • Amanda Kanterfors

    Jag brukar aldrig höra fysiskt att någon från “andra sidan” pratar med mig men det jag däremot kan höra eller känns som är att vi pratar inne i mitt huvud att person kommunicerar i mina tankar. Vet inte om du förstår vad jag menar?

  • Hannas krypin

    Det är verkligen svårt att veta vad som är ens egna tankar och vilka tankar som kommer från Gud. (I mitt fall som kristen). Intressant att läsa iallafall.

    • Kirsi

      Det kan vara svårt att veta ibland. Men ju mer man observerar sina tankar, desto enklare märker man att vissa av de där oändliga monologerna i huvudet faktiskt är dialoger. För mig känns det självklart att gud (eller universum och guider och änglar, som jag kallar det) talar till oss alla.

  • Jenny

    När min morfar dog och jag skulle följa min mormor ut från rummet, så stängde jag till dörren. När vi sedan gick där i korridoren kunde jag känna morfars närvaro bredvid oss. Det var precis som att han gick med oss. När vi kom tillbaka in till rummet berättade mina anhöriga att dörren hade öppnats när vi gick. Så han följde nog med oss <3

  • blondina

    Jadu bra fråga haha jag tror de är jag själv faktiskt 🙂 Men ibland känns det som att det är min döda mamma o pappa som hjälper mig lite på traven 😀

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.