8 år, 8 januari

Jag har ritualer inför (eller på) den viktigaste dagen på året – den 8 januari. Ofta handlar det om tillbakablickar och tacksamhet. Och att förankra styrka och uppskatta förändring. Det brukar handla om att skriva ett blogginlägg.

Det har tillkommit många nya läsare hit, som antagligen inte vet hela min historia eller varför det är viktigare att fira den 8 januari än det är att fira jul. Det är bra att det är dags för ett nytt 8-januari-inlägg igen, så att jag kan berätta.

Jag är nykter alkoholist och den 8 januari är min årsdag. Idag firar jag åtta år nykter.

Tidigare inlägg – läs dem

Det finns ett blogginlägg för varje årsdag. Om du inte redan har läst dem, så rekommenderar jag att du gör det. I dem syns inte bara min personliga utveckling, utan där finns information som kan vara nyttig när det gäller både alkoholism och psykisk ohälsa.

Sjuårsdagen var bara en kortis. Sexårsdagens inlägg var ett mycket viktigt ett, fyllt av insikter, detaljer och prat fördomar och fula etiketter. Här är ett utdrag:

“Obearbetade trauman, konstant supande, djup depression, oförmågan att hantera några som helst känslor, överdrivet stressigt jobb och behovet av att visa den duktiga flickan för världen, resulterade givetvis i en enda stor krasch. 8 januari 2011. Det var min första nyktra dag. Det var egentligen då mitt liv började. Trasig som fan var jag, sjuk på så många olika sätt, men det var första dagen på mitt liv. Den första dagen jag levde och ville leva.”

Betraktelserna inför femårsdagen var också viktiga. Det inlägget tar upp hur det praktiskt gick till när jag hade kraschat och fick hjälp. Nedanstående citat är från inlägget.

“Vad jag inte anade då, var att detta läkarbesök var början till min utplåning, min “död”. Det blev inte så att behandlingen och några veckors vila ordnade upp allt, så att livet kunde återgå till ungefär hur det var. Jag förstod det inte då, men en lång process av läkning började. Jag trodde att jag hade nått botten vid tidpunkten jag beslutade mig för att be om hjälp. Jag hade fel. Det var då jag verkligen började kana nedför sluttningen. För att kunna läkas, var allting tvunget att brytas ned först. Lager efter lager av självhat, kaos och illusioner var tvunget att skalas av. Det var nödvändigt för felaktigt läkta sår att öppnas upp. Skador som jag för länge sedan glömt skulle grävas upp.”

Åttaårsdagen

Jag hade lite glömt att det var dags för årsdag igen, men i förra veckan kom ett paket från min vän i Italien. I paketet fanns, utöver alla godsaker och plock som det brukar finnas med när det kommer paket från Italien, en liten nyckelring märkt med 8 januari. Och jag brast i storgråt, sittandes på golvet bland presentpapper, aromaoljor och italienska kex.

Det var första gången någon visade att de förstod hur otroligt betydelsefull dagen är för mig, utan att jag först informerar dem om att det är årsdag.

Åttaårsritual

För ett par timmar sedan gjorde jag en liten ritual för att förstärka kärleken till mig själv. Helt spontant och utan någon vidare tanke började jag städa och göra i ordning min “altare”.

Mycket ljus och mycket grönt ville jag ha där idag – eld och jord representerat. Vatten i ett champagneglas och tända rökelser – luft och vatten representerat. Utöver vanlig masala och salviarökelse, så renade jag också med palo santo och tände rosenblad för att stärka de kärleksfulla energierna.

På altaret fanns en drös olika kristaller, jag som aldrig kan begränsa mina val. Rosenkvarts för villkorslös kärlek, självkärlek. Ametist för beskydd och andlig kommunikation. Bergkristall för förstärkning av allt. Rodonit för förlåtelse och enklare meditation. Grön aventurin för hjärtchakrat och grön kyanit som frekvenshöjande.

Många hjärtan och en kanelstång var också närvarande. Jag vet inte varför kanelstången var nödvändig, men den kändes viktig. Som vanligt valde jag saker till altaret helt intuitivt. Älska dig själv, ville mitt högre jag förmedla. Fira kärleken till dig själv!

En tom anteckningbok hade jag tillgänglig när jag började. För när har jag inte en tom anteckningbok tillhands?

Jag kallade på Moder Jord, mina guider och några änglar för att assistera i meditation. Och jag lärde mig precis hur stark min egen, inre vibration – eller vad jag ska kalla det – har blivit.

Tacksamhet. Så mycket tacksamhet. Tänk vad mycket fascinerande saker jag hade gått miste om, om jag fortfarande hade för vana att dämpa allting med alkohol.