Inspiration

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.

Sara Lövestam är en person som har smugit sig in i mitt medvetande. Det började när jag jobbade i biblioteket. Eller egentligen jobbade jag inte där, jag var bara där i ett program. Och egentligen var det inget bibliotek, utan en skola. Med ett rum fullt av böcker.

I det bokfyllda lilla rummet, på skolan där jag inte jobbade, klistrade jag streckkoder på ungefär en miljon exemplar av Saras “Sanning med modifikation”.

På den tiden (det vill säga i höstas) gillade jag inte den boken. Jag är generellt ganska avig mot mainstream litteratur och läser helst skönlitterära verk i form av fanfiction. Både boken och författaren verkade alldeles för mainstream för min smak, så jag bestämde mig för att inte ge den en chans.

Men så satt jag här på julafton och var författare och skribent. Medan kroppen försågs med ett stadigt flöde av koffein, fnittrade jag för mig själv och tyckte att skämtet “det finns för mycket blod i mitt koffeinomlopp” var århundradets roligaste.

Jag hämtade motivation från Bohemian Rhapsody, som i timtals spelades på hög volym, och jobbade på med mitt skribentuppdrag.

Här satt jag alltså i godan ro och ägnade mig åt alla möjliga konstnärliga utsvävningar i mitt skrivande, när Sara Lövestam plötsligt dök upp igen. Jag kände igen henne, för jag har varit på hennes sida förr (kommer inte ihåg i vilket sammanhang dock), men det kopplade inte direkt att jag kände igen hennes böcker också.

Anledningen till att jag hamnade på saralovestam.se var att jag skulle skriva lite om saker hon har skrivit, så jag behövde forska och läsa på.

Det visade sig vara ett misstag, för jag hade väldigt svårt att ta mig därifrån sen. Det var så svårt att sluta läsa Saras texter (på den sidan och på andra sidor) att jag inte fick nåt mer skrivet den dagen. Jag bara läste och läste.

Inte bara var jag fascinerad av hennes sätt att skriva och det totala grammatiknörderiet, helt plötsligt hade jag hittat en guru som kanske kan vara till nytta i mitt eget författeri. Jag blev inspirerad. Så väldigt inspirerad att samtliga mina skrivarprojekt har under den senaste veckan fått ordentliga skjuts framåt.

Och vi vet väl alla vad det här betyder? Jag behöver börja läsa mainstream litteratur. (Jag försöker verkligen sucka uppgivet här, för att jag är tvungen att överge mina principer och vanor, men jag är alldeles för ivrig och ser genuint fram emot att få läsa.)

15 Comments