Gästbloggare – Sofia

Jag tänkte prova något nytt och ha gästbloggare hos mig lite då och då. Om du har en blogg och är intresserad av att gästblogga, så är det bara att skicka ett mail till tarot@kirsi.se med en förfrågan.

Eftersom jag har lidit av depression i många år så har alltid mat eller godsaker varit som en tröst för mig. Kände jag mig nere någon gång så mådde jag så mycket bättre efter jag hade tryckt i mig massa onyttigt men sedan kom ångesten och då mådde jag ännu sämre än innan jag åt. Jag har i stort sett i hela mitt liv varit överviktig men det har aldrig gått över styr så pass illa att jag börjat oroa mig, tills för ca 1 år sedan. Mitt mat och sockermissbruk började väldigt oskyldigt. Jag kunde ta en godbit för att kunna lugna mina nerver efter en tung dag. Visst kunde det bli köpmat någon gång i veckan och lite sötsaker men jag hade ändå kontroll över det.

Jag var med om en tragedi för ca 1,5 år sedan och det fick mig att rasa till botten på bara någon dag.
Jag kunde inte hantera alla mina känslor, ångest så jag började använda maten som en tröst och det var det enda som hjälpte mig att må bättre för stunden.

Jag kom snabbt in i en ond cirkel, jag åt skräpmat och sötsaker varje dag under en tid. Ju mer jag åt ju mer sug fick jag och till sist så gick allting på en rutin. Jag gick till affären varje dag och handlade godsaker och mina pengar började rinna ur mina händer.

Det enda jag drack på dagarna var dricka, dom gångerna jag skulle panta så var det flera hundra varje gång men det var inget som jag brydde mig om.

På en dag kunde jag tex äta mjuk macka/oboy, jag åt även samma till lunch, middag blev det oftast pizza eller kebabrulle och på kvällen kunde jag trycka i mig en chipspåse och godis.

Jag blev tillslut blind och jag såg inte hur mycket jag faktiskt hade gått upp i vikt på så kort tid och jag verkligen misshandlade min kropp utan att jag visste det då.

Jag mådde helt enkelt för dåligt för att ens bry mig om att min kropp inte mådde bra längre.

Jag minns att jag började få svårt att gå i trappen, jag kunde inte knyta skorna, jag blev andfådd så fort jag gick ut och inga kläder passade längre men det som skrämde mig var att jag började få väldigt ont i ryggen.

Jag kunde alltså inte gå lång stund alls innan jag fick ont så jag gick hem och ställde mig på vågen.
Helt chockad kollade jag ner på vågen och där stod det 120 kg, jag hade aldrig vägt så mycket i hela mitt liv och jag kände hur ångesten började komma.

Tankar far omkring i mitt huvud att om jag inte ändrar mina kostvanor så kommer jag att dö, jag kommer äta ihjäl mig.

Jag hade ingen aning om hur jag skulle göra för att faktiskt gå ner i vikt men jag började med att enbart dricka vatten, ta bort all onyttig mat, minska portionerna och öka salladen på tallriken.
Jag ville se hur mycket jag kunde gå ner i vikt av att enbart ändra kosten så jag tränade inget i början och till min förvåning så gick jag ner 20 kg de första månaderna.

Jag började efter en stund att promenera men eftersom jag hade tom svårt att gå så tog jag korta promenader för jag kände att det var bättre än ingenting helt enkelt.

Jag började tillslut att gymma när jag kände att min kropp blev starkare och efter ett tag så blev jag även intresserad av att köra Cardio.

Jag fick upp ögonen för joggning och i början var det extremt jobbigt men jag satt upp mål, första målet var att jag skulle klara 2,5 km utan att stanna. Efter några veckors träning så klarade jag 5 km och det kändes fantastiskt hur min kropp började orka mer och mer.

Jag har hittills gått ner 32 kg sedan jag började min resa och det känns läskigt mycket och jag minns knappt hur det var att äta sådär som jag gjorde för jag har ändrat min kost helt.

Idag äter jag tex havregrynsgröt till frukost, proteinpannkakor, hårdmacka till lunch, husmanskost till middag och jag dricker minst 2 liter vatten om dagen.

Jag kan ju erkänna att jag ibland äter något gott men absolut inte som förut, nu har jag mer kontroll över det.

Jag älskar fortfarande massa gott men jag kan kontrollera mig själv nu vilket jag inte kunde förut men det är klart att jag är rädd att falla tillbaka dit igen men samtidigt vet jag att jag mår så mycket bättre nu än då.

När jag påbörjade mitt så kallade nya liv så var jag helt vilsen, jag visste verkligen inte hur jag skulle göra och hur jag skulle hitta motivationen till en början men när jag väl började så rullade allt på.

Jag skulle också hemskt gärna vilja dela med mig av lite tips på hur jag fick motivationen men även hur jag lärde mig att ändra mina kostvanor.

Så till dig som vill göra en kostförändring men inte vet hur och hur du ska få motivationen till allt läs gärna mina punkter här nere.

• Börja väldigt litet till en början, du kan tex börja ta mer sallad till maten eller byta ut det du dricker mot vatten ist.
• Se till att du aldrig har något onyttigt hemma, oftast när man har något hemma så går man och småäter bara för att det finns.
• Tänk till en början att varje liten sak du ändrar i din kost gör en skillnad och då kan motivationen komma snabbare för är man för hård mot sig själv så kan det bli svårare.
• Något som har hjälpt mig är att jag har skrivit en veckomatsedel för att alltid veta vad jag ska äta och då är det lättare att hålla sig på banan enligt mig.
• Det viktigaste av allt när du börjar din resa är att ge dig den tid du behöver och ha tålamod.

Sist men inte minst så skulle jag bara säga vad jag älskar med att jag tog beslutet till ett hälsosammare liv och hur jag mår idag jämfört med då.

Jag skulle nog vilja säga såhär att förut så satt jag bara hemma, det enda jag brydde mig om var att få äta bort all min ångest. Jag åt, jag kände mig glad, efteråt fick jag ångest och tillsut började jag hata min kropp och mig själv. Tillslut så kände jag att ingeting spelade någon roll eftersom jag ändå hade gått upp så pass mycket att jag lika gärna kunde fortsätta äta och det gjorde att jag hamnade ännu längre ner i min depression också.

Om jag tänker på hur jag mår nu så är det stor skillnad mot då. Min depression är kvar men jag känner mer för att göra saker och jag kan visa mer kärlek till andra än vad jag kunde förut. Jag har börjat kämpa mig upp på ett helt annat sätt och jag känner mer att jag lever.

Det jag älskar allra mest är att jag ser mig själv igen i spegeln för förut var det en främling som jag inte kände igen.

https://nouw.com/sofialissmyr