Mens & måne

Inlägget innehåller reklam i form av annonslänkar för Jordklok.

Nu är det här mitt tredje inlägg som tar upp dagens fullmåne. Kan vara lite tjatigt, men det känns bara så viktigt med den här månen.

Vi verkar vara väldigt många som har mens just vid denna fullmåne och det låter som att det just nu också är ovanligt rikliga sådana också.

För mig känns det väldigt speciellt att mensen sammanfaller med just fullmåne. Fullmånen står för fulländande och manifestation. Mensen är energiskt en väldigt kraftfull tid för djup eftertanke och manifestation.

Fullmånen är magisk och symboliserar så mycket. Något blir klart och det är snart dags att släppa och börja på en ny cykel. Precis så är det med mensen också. Något har nått slutet och det är dags att släppa och förbereda för det nya.

Man brukar ju räkna mensen som början på en menscykel, men för mig och min kropp känns det definitivt mer som ett slut. Som en vinter.

Jag läste någonstans att kroppens energier vid de olika tidpunkterna i en menscykel kan liknas vid årstider. Jag gillade den tanken och min kropp kan absolut hålla med.

Perioden direkt efter mens är som en vår. Allting känns nytt och fräscht. Jag känner mig pigg och alert och vill gärna påbörja saker.

Ägglossningen representerar sommar. Allting är i blom och känns levande. Inspirationen flödar och det är roligt. Mellan ägglossning och mens är det höst. Det stormar en del och allting känns som att det håller på att stängas ner. Tröttheten är stor och mörkret överhängande.

Med mensen kommer vintern. Tid för introversion och stilla betraktelse. Allting är vilande och väntande. Snart kommer det något nytt.

Precis så är det, åtminstone för mig. Mensen är en tid då kroppen vill stänga ner och bara vila. Och den protesterar högt med olidlig smärta om jag inte lyder.

(Det får mig att fundera lite på kulturer vars traditioner tillåter kvinnor att dra sig undan och slippa vardagens krav när de har mens. Är alla de verkligen så nedlåtande och förtryckande som vi alltid får höra? Kanske har de bara förstått mån- och menscykler och vet att många kvinnor mår mycket bättre av vila under mensen.)

I grunden är mens och menscykler något gudomligt och vackert. I vår tid har vi bannat den så hårt att vi inte ger kroppen en chans. Mens ses som något fult, äckligt och besvärligt. Naturligtvis hör våra kroppar de (undermedvetna) tankarna och anpassar sig.

Jag har under lång tid försökt vara extra snäll mot min kropp vid mens. Om jag har värk eller mår dåligt på något vis, så stannar jag i sängen.

Jag använder menskopp och övervägande del tygbindor istället för engångsartiklar som innehåller gud vet vad. (Jag gillar speciellt ImseVimses tygbindor, som är stadiga och bra. De säljs förresten till rabatterat pris hos Jordklok just nu!)

Klicka på bilderna för att komma till Jordklok.

Den största skillnaden nu, jämfört med bara för några månader sedan, är att jag på riktigt har börjat uppskatta min mens. Jag är tacksam när den kommer och fokuserar på hur magisk kroppen egentligen är. När jag har ont, så håller jag smärtan sällskap. Jag undviker att prata illa om mensen och automatiskt tycka att det är jobbigt och besvärligt.

Det har hjälpt. Jag blöder generellt mindre och kortare tid än förut. Jag tycker mig heller inte ha lika ont, när jag inte längre gör motstånd hela vägen.

Nu när månmagin kombineras med mensmagin, så känns det särskilt viktigt att utföra någon ritual och verkligen ta tillvara på all denna magi och överflödet av gudomlig feminin energi.

Och nej, man behöver inte ha mens – nu eller någonsin – för att kunna ta tillvara på den feminina energin och utföra månritualer. Vi har alla det gudomligt feminina och det gudomligt maskulina i oss, oavsett vilka kroppsdelar vi har eller hur vi identifierar oss.