Det bästa jag har läst på länge

Det finns så mycket kraft att hämta i ord.

Överallt, varje dag, finns det ord och texter som hjälper mig att orka. Jag hör dem i låttexter, jag ser dem i upplyftande citat och jag märker dem i förbigående meningar, tagna ur sitt sammanhang.

Det finns kraft i ord. En del fastnar hos mig. De sitter kvar i hjärnan. I hjärtat. Jag sparar dem där, och plockar fram dem när jag behöver dem. Jag läser dem, igen och igen. Hämtar den kraft jag behöver.

Denna dikt har hängt med mig i många dagar nu. Den får det att vibrera ända in i själen.

Comes the Dawn

After a while you learn the subtle difference
Between holding a hand and chaining a soul,
And you learn that love doesn’t mean leaning
And company doesn’t mean security,
And you begin to learn that kisses aren’t contracts
And presents aren’t promises,
And you begin to accept your defeats
With your head up and your eyes open
With the grace of a woman, not the grief of a child,
And you learn to build all your roads on today,
Because tomorrow’s ground is too uncertain for plans,
And futures have a way of falling down in mid-flight.
After a while you learn
That even sunshine burns if you get too much.
So you plant your own garden and decorate your own soul,
Instead of waiting for someone to bring you flowers.
And you learn that you really can endure…
That you really are strong,
And you really do have worth.
And you learn and learn…
With every goodbye you learn.

Poem by Veronica Shoffstall
Photo ‘Desert Spirits’ by Spencer Tunick