Mitt förhållande till avokado har alltid varit ganska flyktigt och svalt. Det var bara två eller tre år sedan jag lärde mig att över huvud taget äta frukten – och var då absolut tvunget att mosas till en gegga utan bitar och dränkas i syrlig limesaft och gojibär.

Lite senare lärde jag mig att acceptera små, små avokadobitar i sallad. Den huvudsakliga orsaken till att jag ens åt det gröna, läskiga fruktköttet har alltid varit att avokado är bra för kroppen – bra fetter, bra vitaminer, bra grejer.

Men så för någon vecka sedan upptäckte jag underverket som är avokado på knäckebröd med örtsalt på. Vilken grej. Jag vet inte hur nånting kan vara så gott, men det är så gott.

Med den nya besattheten kom ett nytt problem.

En avokado räcker till fyra knäckebröd – och då har jag rikligt med gröna skivor på mackan. Jag vill inte äta så mycket knäckebröd varje gång jag vill ha saltad avokado, men att spara avokado har jag aldrig riktigt lyckats med, inte ens med citron.

Så jag fick läsa på och testa det jag hittade. Det visade sig fungera riktigt bra.

Spara avokadohalvan med kärnan i. Lägg den i en lufttät behållare med lite skalad och skivad rödlök.

Ta-daa! Avokadon håller sig fräsch i åtminstone ett dygn. Längre än så har jag inte testat. Because, obsession. Ibland är det lite bruna prickar, men det är bara att skära bort det översta lagret och det är hur fint som helst under.

Dags för knäckemackor.