Jag satt och gick igenom gamla utdrag som låg opublicerade här på bloggen, och hittade nedanstående inlägg. Jag satt här och läste roat, för jag minns det här tillfället.
Det skrevs i november 2014. Den hösten behandlade vi min sociala fobi och enligt instruktion från min psykolog, tränade jag på att göra saker som var lite otäcka.
***
2014-11-19
Igår gjorde jag något jag inte brukar göra frivilligt. Jag satte mig bredvid en okänd människa på bussen.
Det var en kille med gula byxor. Inte senapsgula, inte klargula, utan mörkt gula. Han satt och läste i en svart bok och höll i en kaffemugg med plastlock på.
Platsen bredvid honom var den första lediga, så jag satte mig ner. Kom på senare att jag kanske skulle ha frågat om det gick bra att sitta där.
Jag satt så nära en okänd människa att jag kände honom andas. Han andades. Jag andades. Han andades igen.
Medan vi andades i otakt, tänkte jag att om jag vore lite mer modig, så skulle jag fråga om boken som jag satt och sneglade på i smyg.
Istället nöjde jag mig med att titta runt på de andra människorna i bussen. Undrade om de också satt bredvid okända människor som andades.
En tjej mittemot mig, ett par säten bort, satt och tittade åt mitt håll. Jag mötte blicken. Jag. Mötte. Hennes. Blick.
Många stora saker hände igår.
***
Och nu, efter publicering, kom jag på att kan hända att jag har gjort om och publicerat någon annan variant av denna berättelse, och att det var orsaken till att utdraget låg kvar opublicerat. Många gånger tycker jag att jag bara skriver samma saker om och om igen.
Om så var fallet nu, så kan det här ses som en påminnelse om modiga Kirsi och gula byxor på bussen.
Att skriva liknande inlägg eller att berätta samma historia fler gånger är nog ofrånkomligt. Har man skrivit några hundra inlägg är det inte lätt att komma ihåg alla. 🙂 Så för mig gör det inget om du har redan sedan tidigare lagt upp det. Samt så kanske inte nya följare har läst det tidigare så då får dm det för första gången. 🙂
Nu ligger förresten mitt inlägg uppe om tips att skriva personligt brev. så nu kan du gå in och läsa det. 😀
Det är sant, det är nog omöjligt att komma ifrån upprepning.
Tack. Jag ska gå in och läsa lite senare. 🙂
Ha en bra dag.
Va rolig story och grymt att våga göra nya saker 😀
Tack. 🙂
Så kul att läsa gamla inlägg 🙂
Ja, det är roligt. Och lite skrämmande ibland, att se den utveckling som har skett i både skrivandet och måendet.
Det är lätt hänt att upprepa sig. Får gå in och läsa sen
Ja, det är lätt hänt.
Jag skriver också samma sak hela tiden. Det blir väl upprepning tills man lärt sig haha 😀
Så är det nog. Är det inte ältande för att bearbeta saker, så är det för att man glömmer vad som redan sagts. 🙂
Wow, va fint du skriver! Och va modigt av dig att faktist sätta dig bredvid en främling! Heja dig, finis!
Önskar dig en fin vecka – massa kramar! ❤️
Tack. 🙂 Jag gillar att skriva och hoppas ju så klart att det ska vara bra.
Kram.
Kul att gå tillbaka och hitta gamla inlägg att läsa igen! 🙂
Härligt!