Dygnsrytmrubbning

Tänk att det ska vara så fullständigt dränerande att träffa en liten läkare. Jag har spenderat förmiddagen med att avvärja alla förslag om att prova de tabletter den nämnda läkaren skickade åt mitt håll. Jag tror att det var sju olika sorter som kom upp. Efter femtio minuters diskuterande accepterade jag recept på två av dem. Så nu ska vi testa Melatonin för att få ordning på dygnsrytmen och Lergigan comp för att kunna medicinera ångest utan att sova.

Nej, det är inte så att jag vägrar mediciner bara för att vara sur och envis. Jag har testat allt möjligt så många gånger, utan önskade resultat, att jag inte längre är villig att bara stoppa i mig tabletter hur som helst. Jag har upplevt hur min kropp svarar på mediciner och jag har lärt mig att det är fullt möjligt för mig att förändra mitt mående på andra sätt än med läkemedel. Mitt mående är detsamma (dvs. upp och ner, åt helvete och tillbaka) oavsett om jag medicinerar eller inte.

På senare tid har jag dessutom börjat störa mig mer och mer på att vi som inte riktigt kan hantera det tempo och de krav som samhället ställer, ska agera pillerburkar och bli ett experiment. Det pratas så fint om att alla har rätt att vara precis som de är och lika villkor ska gälla och bla bla. Men jävlar i helvete om du inte klarar av att jobba heltid och bete dig som alla andra i den förutbestämda mallen, så är du FEL! Du är SJUK och man måste med alla (läke)medel se till att du snarast möjligt anpassar dig och återgår till ledet. Vem bryr sig om biverkningar, det finns ju tabletter mot dem också! Kostnader? Näh, ALLA har råd att betala mediciner och läkarbesök, vi har ju ett system för det. Som fungerar för alla…

Nej, jag är heller inte helt emot medicinering överlag. Ibland behövs mediciner. Ibland mår man bättre av dem. Jag är bara så trött på att behöva försvara mitt mående och mina val gällande det. Och jag är trött på att inte kunna göra det jag kan för att bidra till mänskligheten för att det finns påhittade regler som stoppar mig. Jag är trött på att ingen någonsin tänker på att en diagnos, en sjukdomsstämpel, ibland kan vara direkt skadlig för någon som kämpar hårt med att hålla sig flytande. Eller att många av de tillstånd som ses som sjukdom är direkt skapade av att vi inte är menade att fungera så som det här samhället kräver av oss. Ändra på kraven, så ändras tillstånden. Det är väldigt enkelt. Att inte ta mediciner som inte gör mig någon nytta, är ytterligare ett sätt jag krigar på.

Det blev en ny post på listan över diagnoser. Dygnsrytmrubbning. Betyder det att mina planer på att gå och lägga mig nu kan tolkas som sjukdom?

Nå, jag hade ju råd med medicinerna, den här gången åtminstone. Jag är tacksam för det. Och jag är mer tacksam för möjligheten att handla mediciner på nätet.

(För den som inte förstår, så är det här inlägget (minus allt gnäll) alltså ett argument FÖR basinkomst. 😉 )