Är kärlek tillräckligt?

Jag såg att du var obekväm.
Jag ville ta dig i handen och gå med dig därifrån.
Jag ville linda in dig i en filt och bara hålla om.
Men jag kunde inte,
min kropp ville inte fungera på det sätt
som hjärtat skrek åt den att göra.
Så jag satt still.
Och tittade.
Och lyssnade.
Och försökte få all energi jag hittade inom mig
att stråla ut till dig,
fokuserade min kärlek till att omge dig,
att trösta dig.
Kände du det?
Jag hoppas att du kände det.

Blev jag bedragaren, när min avsikt var att stödja?
Orsakade jag dig obehag?
Delade jag med mig för frikostigt?
Avslöjade jag för många privata detaljer?
Svek jag dig?
Kunde jag ha förhindrat att du kände dig utsatt?
Orsakade jag mer skada?

Hur blev det så att jag prickar så snett med alla försök?
Hur hamnar de så fel?
Är det bättre om jag backar?
Eller ska jag hålla fast hårdare?
Ska jag vrida och vända på klossarna tills de passar ihop?
Kommer allting att lätta då?
Blir det lättare för dig då?

Hur kan jag skydda dig?

Jag kan inte styra in dig på den stigen
som jag lärde mig att navigera.
Men jag vet ingen annan väg.

Min fina, fina… berätta hur jag kan hjälpa dig.
Jag älskar dig så mycket.