Den längsta dagen någonsin

(Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.)

Den första detox-dagen är över och jag lever fortfarande. Det gick väl ungefär som förväntat. Jag var rastlös och hungrig och lade förväntansfullt märke till hur allt kändes i kroppen. Kaffesuget kom med ordentliga krav en gång bara, och det botade jag med en hutt citron- & ingefärsdryck. Annars gick det alldeles utmärkt att dricka lite te eller bara varmt citronvatten de gånger jag i vanliga fall skulle ha myst med kaffe i koppen. Jag hade mer sug efter ostmackor. Hela kroppen skrek högljutt efter ostmackor. Som om det är totalt omöjligt att bli mätt på något annat.

Det allra jobbigaste var nog att dagen aldrig ville ta slut. Jag vaknade och vägde in dagen vid 9-snåret. Det här äventyret börjar på 91,0 kg. Vi får se hur den siffran förändras längs vägen.

Redan när jag vaknade hade jag ont i magen av hunger. Efter oil pulling, morgonyoga och kaffesubstitut i form av varmt citronvatten, var det dags för frukost. Chiapudding. Jag lyckas aldrig få till den där chiapuddingen, så det var mest äckligt och jobbigt. Därför fick jag trösta mig med en banan en kvart senare.

Under tiden fram till lunch började jag känna mig trött och matt i kroppen. Tillförde nyttigheter i form av grönsaksjuice, men behövde nästan direkt efter mellanmålet börja förbereda lunchen, så hungrig var jag. Lunchsalladen kryddade jag med ägget och en del av osten som fanns kvar i kylen.

Trots att jag sov en timme där någonstans, kom eftermiddags-mellanmålet så tidigt som ca 14. En smoothie gjord på sojadryck och diverse bär brukar skapa en helt okej mättnadskänsla, men inte den gången inte. Kroppen var helt övertygad om att jag höll på att ta död på den, och signalerade detta med alla möjliga sätt. Yrsel, matthet, huvudvärk, svettningar och lite dofthallucinationer. Innan jag började med detta påhitt, så hade jag en väldigt djup känsla av att just detta är rätt för mig nu. Den känslan och det beslutet har jag ifrågasatt många gånger, men än är jag inte beredd att ge upp.

Jag ville lägga kvällssoppan så sent som möjligt, för att undvika en för lång hungertid till sovdags. När jag vid halv 18 började laga soppan var jag alldeles slö i huvudet. Det riktigt märktes hur sakta tankarna gick och hur många gånger de gick fel. En morot och citron-ingefärsdryck ordnade det problemet väldigt snabbt, så det ska jag komma ihåg till nästa gång.

Kl 20 orkade jag inte ha dag 1 längre, så jag gick och la mig. Efter en dag som kändes flera dygn lång.