Tranbär, russin och depression

Det känns som att det börjar bli en regelrätt depression av detta energilösa tillstånd. Idag har jag inte lyckats kliva ur den negativa kaos-spiralen en enda gång. Jag har bara sugits ner i avgrunden.

Egentligen har det varit såhär ganska länge. Egentligen är det nog alltid såhär, men oftast har jag en förmåga att liksom kliva av karusellen och bara se på allt från sidan. Det är då jag ser alla framsteg, alla samband och kan tillämpa alla verktyg jag har lärt mig. Det är då jag kan vara glad, lycklig och tacksam samtidigt som det dåliga måendet tar upp en stor del av allt. När det kommer dagar som denna, har jag inga förmågor. Jag kan inte ställa mig åt sidan eller använda några strategier. Jag kan inte ens tillämpa den där acceptansen, som jag varit så förtjust i på senare tid. Jag kan knappt slappna av ens, så meditation, skuggsidor och inner child work är inte möjligt nu. Det är i stunder som denna som jag skulle behöva ha någon som hjälpte mig.

Idag handlar det mycket om känslan av att inte ha bidragit med något alls till mänskligheten. Det dyker upp ofrivilliga jämförelser med “alla andra” som faktiskt har åstadkommit betydelsefulla saker i sitt liv, medan jag mest lodar runt utan att ens kunna laga mat. Lunchen idag bestod av müsli med tranbär och russin. Snart kommer ungarna hem, så den där lasagnen skulle behöva göras… Men nä, det blir nog onlinepizza idag. Jag skulle behöva ha någon som lagade mat.

Jag fyller år snart, så jag önskar mig en mat-tant i present. Kanske räcker det med en Linas matkasse bara. Jag skulle vilja ha en sån där juice-centrifug också. Och en tatuering. Och alla mina räkningar betalda.