Jobbiga nattkänslor

Efter en lång kväll med mycket tankar, börjar jag göra mig i ordning för sängen. Jag tänder läslampan i sovrummet, ser över samlingen kristaller som ligger i sängen och justerar antalet lite. Alla sju behövs inte inatt.

Jag sätter mig i skräddarställning mitt i sängen och börjar skriva tankar och känslor i nattboken. De ska vara en del av det skrivprojekt jag har påbörjat. De funderingar jag har haft under dagen, tillsammans med den smärta som har varit riktigt tydlig idag, är en ganska väsentlig del. Jag skriver en stund och vänder sedan hela boken för att börja på nästa sida. Där ser jag förra nattens anteckning i nattboken. “Jag saknar dig!” Jag har svaga minnen av att jag skrev det vid något halvslumrigt ögonblick igår. Jag vet inte ens vem de orden skulle vara riktade mot. Ingen. Men ändå någon.

Hjärtat värker så mycket av ensamhet att jag inte kan hålla tillbaka gråten. Den kommer ut med ganska ljudliga och kraftiga snörvlanden. Mycket sorg har kommit upp ur alla undermedvetna vrår den senaste tiden. På olika sätt och olika sorters sorg. Nu verkar det vara dags att tillåta sorgen över ensamheten att komma fram.

Har jag någonsin haft en så stark längtan som nu, efter att någon ska kunna trösta mig? Just nu i denna stund är det så uppenbart att jag saknar någon att krypa tätt intill. Någon som är villig att lugna mig när den här sorgen kommer så starkt. Någon som kan hålla om mig när jag behöver gråta halv två på natten och ge mig trygghet när det inte finns några uppenbara orsaker till att hjärtat vill sprängas. Just nu skulle jag verkligen behöva ha någon sådan.

Det är alldeles för sent för en gråtkväll med Lina på Facebook. Annars brukar ju de kunna vara väldigt lugnande.

Det är helt enkelt så att det börjar bli tydligt för mig vad det är jag längtar efter. När jag ledsen, uppgiven, osäker eller orolig, så vill jag kunna titta upp och möta en stadig blick, full av kärlek, tilltro och obeveklig styrka, som talar om för mig att “Du klarar det här. Jag är med dig. HELA vägen.”

Villkorslös kärlek. Det är vad det är.