Aj FÅN

Jaha. Det här blev ju en jäklig dag. Telefonvis. Det hade hänt en olycka på vägen hem från skolan. Telefonen hamnade i en olycka alltså. Den blev tappad och därmed ändrades utseendet på iphonens framsida till att prydas med en hel massa sprickor och skärvor. Hur smart är det egentligen att lägga ett lager glas ytterst på en telefon? Det är ju fullständigt livsfarligt att peta på en iphone som har spruckit.

Nå. Det var ju en olycka förstås, men jag reagerade inte därefter. Jag blev ganska förbannad på dottern, som jag tyckte hade återigen visat sig vara oansvarig. Hon var inte speciellt berörd, utan tyckte att det var väl inget att hetsa upp sig för. “Chilla…” tyckte hon. Jag hade inte riktigt förmågan att se det på samma sätt. Denna telefon har hon inte haft längre än dryga månaden. Visserligen var den begagnad och hon fick den i gåva, men det var ändå onödigt att kvadda den såhär snabbt. Den förra telefonen tappades och sprack den med, men då på baksidan så att faran kunde döljas med ett skal.

Jag överreagerade så klart, för att jag såg framför mig hur mycket energi och pengar hela denna olycka skulle ta. Pengar som inte riktigt finns, skulle behöva lösgöras till reparation av telefonen eller införskaffandet av en ny telefon. Eller så kunde jag besluta att hon får vara utan telefon eller kolla med sin pappa om hennes gamla telefon fanns kvar. Oavsett vilket, så skulle allt som rör telefonens trasighet och återskapandet av en fungerande telefon kräva en massa energi av mig (inte ungen som äger telen). Energi som inte riktigt heller finns.

Och så blev det ju, massor och massor av energi gick åt. Bråk med ungen om alla möjliga olika alternativ. Spanande efter olika lösningar. Kolla av med vänner och bekanta om det åtminstone finns någon som har en tele att låna ut. Funderingar och överväganden. Och framför allt, lite bankande av huvudet i väggen för att jag tillät en iphone i hushållet. Jag har nämligen övertygelsen att alla andra telefonmärken överlever åtskilliga fall utan vidare skador och att det bara är ajfånar som går sönder på en gång. Så slog det mig plötsligt att det kanske är dags för mig att byta telefon. Jag kan skaffa en ny och dottern får min.

Jag hade för mig att det skulle vara jättedyrt med abonnemang och ny tele numera, men där hade jag fel. Halebop har så billiga abonnemang att inte ens med en ny telefon blir det speciellt mycket dyrare än jag betalar nu. Så jag beställde en HTC One Mini 2 Rose Gold. Hoppsan, hoppsan. Det blev en sådan lösning på dagens telefonproblem. Miljövänligt och bra. :/

Sen blev det besvärligt igen, när jag skulle säga upp mitt nuvarande abonnemang. Det var visst tre månaders uppsägningstid på det, och uppsägningsavdelningen hade tagit helg. Kanske skulle jag ha kollat upp det först. Och om min telefon är operatörslåst eller inte…

Oh, well. 🙂