Drömmar och listor

I varenda bok om personlig och andlig utveckling pratas det om vikten av att ha tydliga drömmar och mål, att uttala dem högt eller att skriva ner dem. Jag har läst den uppmaningen hundra gånger, men av någon anledning har jag inte lyckats göra just det. Några halvhjärtade försök har det väl funnits. Kanske har jag inte varit modig nog att formulera mina mål. Kanske har jag tyckt att jag inte riktigt förtjänar att sikta på ett liv bortom detta ångestfyllda ekorrhjul. Säkert har jag varit livrädd för att behöva kliva ur denna tillvaro, som jag trots allt känner till och vet att jag kan hantera någorlunda.

Jag har också trott att jag först behöver hela mig själv innan det är möjligt att sätta ord på målen och drömmarna. Jag har nu förstått att så är det inte. Arbetet med att laga de trasiga delarna av mig är en process som inte tar slut. Det finns inget mått som markerar att det är färdiglagat och därmed tillåtet att börja arbeta med drömmar och mål. Det pågår ett ständigt arbete, och det kommer att pågå under hela denna livstid. Saker läggs till rätta vartefter de mognar. Öppna sår läks. Läkta sår öppnas och bearbetas lite mer. Insikter kommer och tacksamheten växer. Det är fullt tillåtet, även för mig, att arbeta mot framtiden och drömmarna parallellt med läkandet av det förgångna.

För två veckor sedan skrev jag en lista. En ganska lång lista med mina drömmar och mål. Riktlinjer och justeringar avseende både smått och stort inom olika områden. Detaljerade, om än blygsamma (jag har trots allt många spärrar kvar), beskrivningar med tidsangivelser på saker jag vill uppnå fysiskt, psykiskt, materiellt och andligt.

Det var så häftigt att skriva den där listan. Att jag ens åstadkom listan är ett resultat av att jag tidigare bett om hjälp med att hitta mina drömmar. När jag väl började skriva fick jag bekräftelse på hur rätt det var. Precis som när jag gjorde förlåtelseceremonin (som btw behöver göras om), så fick jag ögonblicklig respons från universum. Det kändes i hela kroppen och i luften runt om mig. Det var som om det började hända saker. Det virvlade av blockeringar som lyftes och av saker som lades på plats. Det var som om universum förberedde sig för att göra det möjligt för min lista att hända. Det var en otroligt häftig känsla. Jag är så tacksam för att jag fick uppleva den.

Jag är också tacksam för alla de små tecken som dyker upp och påminner mig om den känslan. Som ett par kort som hoppade ur leken. Så enkelt. Så tydligt.

Andra saker är inte fullt så tydliga, men som hör ihop med min lista precis lika mycket. Till exempel så har jag spenderat hela jullovet med att titta på karlar som är så vackra att jag bara vill gråta.

Ett par dagar efter listan dök det upp ett Youtube-klipp på min skärm som krävde uppmärksamhet. Det ledde till flera klipp, som sedan blev en hel spellista. Nej, jag tittar inte på klippen för de vackra karlarnas skull (enbart 😉 ). Karlarna är egentligen oväsentliga. Jag tittar för att dessa klipp öppnade upp för mina drömmar. För att de representerar så många sidor av mina drömmar att jag inte ens vet hur jag ska sätta ord på allt. Allt det jag saknar ord för, är mest en sprängande vetskap i hjärtat. Underbar musik med tilltalande texter uppskattar jag ofta, men det här har tillfört något utöver det vanliga. Spellistan hör bland annat ihop med min vilja att hitta en inre harmoni och att kunna se glädje i vardagen.

Av någon anledning skapade spellistan en väldig längtan till Irland också. En så stor längtan att en resa till Irland var alldeles tvungen att hamna på min drömlista. Jag vet inte exakt vart, jag vet inte vad jag ska göra där eller varför jag ska dit. Men åka ska jag. Snart.