04.55

Han är tonåring nu, han den där som jag kallar min son. Så overkligt. Hur gick det till egentligen? Det bara rasslade till och så fyller han 13.

Är jag redo för det här? Jag hade ju inte räknat med att vara tonårsförälder än på några år. Och så blir jag det över en natt bara. Senast iförrgår satt jag i en grupp av människor som fick frågan vem som hade tonåringar hemma. Jag räknade inte mig till dem. Det var bara två dagar sedan jag senast tyckte att det är ju evigheter kvar tills något av mina barn är tonåring. Idag har jag en 13-årig son. Han är ju nästan vuxen!

Tänk att det känns såhär nästan varje år. Det känns lika overkligt varje gång ålderssiffran flyttar upp ett snäpp. Det känns så overkligt att han redan är så gammal. Overkligt att jag har varit hans mamma så länge. Overkligt vilken enorm kärlek, stolthet och tacksamhet jag dagligen får känna, tack vare honom.

GRATTIS på din dag, min finaste lilla kille! Jag älskar dig!