Oförklarliga samband

Min brorsdotter frågade om det var så att man inte fick vara med i kyrkan om man var med i Piratpartiet. Nejnej. De två har ju inget med varandra att göra. Det ena utesluter inte det andra. Det var bara det, att det var två små korn som mognade i mitt hjärta ungefär samtidigt. Två små mogna frön som båda krävde en aktiv handling för att kunna fortsätta växa. Det ena krävde ett utträde och det andra ett inträde. Två helt olika saker, som utåt sett är oberoende av varandra, men i mitt hjärta är de båda markörer för fortsatt personlig utveckling. I mitt hjärta hör de två händelserna till en sammanhängande serie av förändringar, som alla är små steg i utvecklingen mot den Kirsi jag vill vara.

Det var i höstas som just dessa två förändringar skedde med ett par veckors mellanrum. Rätt vad det var kände jag att nu är tiden mogen för mig att gå ur Svenska kyrkan. Jag har inget aktivt gemensamt med den kristna tron och jag kände mig falsk som fortfarande var med där. Dessutom ville jag säkerställa att ingen behöver genomleva en gudstjänst ifall jag skulle dö inom överskådlig framtid. (Jag ser ju hur fjantigt det låter nu när jag skriver det, men inuti mig känns det inte alls så fjantigt.)

Ett par veckor senare tyckte jag att NU måste jag gå med i Piratpartiet. Så att jag kan göra något mer för det som känns rätt för mig, än att dela välskrivna artiklar på Facebook. Piratpartiet är det mest humana partiet jag känner till. Verkligen. Titta själv:

Ytterligare någon vecka efter det, hade fröet växt lite till och krävde att jag gjorde något aktivt igen. Så jag beställde hem lite flygblad som jag har delat ut till alla möjliga. Inte ute på stan eller så, det är jag inte redo för, utan till folk som jag känner. Och i några brevlådor hos okända folk också. Ett par affischer råkade bli snyggt vikt packmaterial till en skål jag sålde på Tradera också. Det var lite som att göra två flugor på smällen där. 🙂

Det finns flera små förändringar i beteende och justeringar i livet som också hänger samman med de två jag beskriver ovan. En del saker kan jag inte förklara. Jag vet bara att det har skett förändringar och att de hör ihop med varandra i den där serien av omställningar som är min personliga och andliga utveckling. Fler exempel av förändringar är den växande längtan att hjälpa andra när jag kan (t.ex via Saris änglar) och det väldigt starka behovet av att välja ekologiska produkter så mycket som möjligt. Det förvånar mig lite att jag inte ens stör mig på prisskillnaden. Det känns bara så självklart att köpa ekologiskt och jag mår verkligen dåligt när det kommer hem produkter som inte är ekologiska.

Hela hösten och “vintern” har varit en tid av insikter. En tid av mognande fröer och vackert blommande insikter. Jag har känt livskraften fylla mitt bröst. Jag tacksamt och nyfiket försökt lista ut om jag kan använda dessa insikter i livet eller om de endast är menade att stanna som vägledande visdomar i mitt bröst. Ett säkert vetande. En sorts överenskommelse mellan mig och universum.

Jag har börjat lita mer på min magkänsla, nu när den har sällskap av den där värmande säkerheten i bröstet. Och magkänslan berättar för mig att det jag försöker säga här kan egentligen sammanfattas med Charles Eisensteins uttalande, som jag precis läste i tidningen Free:

“Andlighet och aktivism går ihop nu, i och med att det gamla paradigmet inte längre fungerar. När vi helt och hållet lever efter tanken att vi alla hör samman med allt annat, så blir vi mycket effektivare när det gäller att skapa förändring och påverka omvärlden i positiv riktning.”