En och annan

Åh!! Jag har hittat ett nytt ord! En! Jag kan använda “en”! Ju!

Den som har läst min blogg ett tag (eller känner mig så pass nära att den har lyssnat på när jag har pratat någon gång) vet att jag inte är speciellt förtjust i att använda ordet “man” när jag generaliserar om kvinnor. (Inte heller gillar jag att folk överlag använder ordet “man” när de pratar om sig själva, men det är en helt annan berättelse.)

Ibland säger jag kvinna i en mening där man brukar använda man. På senare tid pratar jag mest om folk. Men nu har jag ju sett ett jättebra exempel på hur fint det fungerar att använda ordet “en” istället!

Varför har jag inte tänkt på det innan då? Från och med nu ska jag använda EN så ofta jag kommer ihåg. 😀