Flodhästen i vardagsrummet

Började läsa en bok. Hittade ett stycke som var väldigt bra.

“Hemmen håller på att ödeläggas. Först gick mannen. Han odlar inte längre sin hemåker, han lappar inte sina grannars skor hemma utan han försvann till någonting som kallas “jobb”. Att vara hemma saknade plötsligt betydelse och värde. Kvinnan blev ensam med barnen och ansågs inte längre viktig. Då började kvinnan känna saknad. Hon orkade inte vara hemma utan sin livskamrat, hon ville också ha ett värde. Alltså gick hon efter mannen. Hon måste förtränga sin motvilja mot att bli man, men hon var redo eftersom ensamheten var värre. Samtidigt insåg hon naturligtvis att barnen skulle bli ensamma hemma. Det väckte starka skuldkänslor hos henne; hon började snabbt organisera och ordna så att barnen kunde vara någon annanstans än hemma, någonstans där de kunde få vård. Eftersom dessa män och kvinnor var många beslöt de att med gemensamma krafter grunda särskilda barnreservat för sina efterkommande. De kallade reservaten för daghem. Daghemmen började sedan fyllas med barn. Målet var nått: hemmen var tomma, där fanns ingenting längre, inga män, inga kvinnor, inga barn.”

Somnade en stund. När jag vaknade och fortsatte läsa blev Gud inblandad i texten och allt gick utför. Det tillkom även antydningar och uppmaningar som inte kan sättas i någon annan kategori än Jantelagen. Äh. Inte fan vill jag läsa sånt. Jag befinner ju mig i processen att träna bort jantelagstänk, inte uppmuntra det.

Men, boken berör ett ämne som jag känner väl till och jag vill gärna se om boken har något nytt att lära mig. Alltså behöver jag bortse från de bitar jag inte tycker om och fortsätta läsa ändå. Utövade sådant ignorerande i två sidor, och sen var det färdigläst för min del. Allt blev krångligt och jag förstod inte längre vad jag läste.

Det är andra boken på ett par dagar som beter sig såhär. Använder ett språk som jag inte hänger med i och upprepar saker som är irriterande. Häromdagen började jag läsa Dalai Lamas “Etik för ett nytt millennium”. Författaren är någon som man förväntar sig lägga en religiös vinkling på sina ord, men han påpekade konstant att han menar inte att lägga några religiösa värderingar i det han skriver. Medan Tommy Hellsten, som ska berätta om alkoholism och medberoende, pratar om gud så mycket att jag inte orkar läsa mer.

Så, är det böckerna eller mig det är fel på?

Mig. Både att jag stör mig på en författarens ordval och sätt att skriva och att jag upplever texterna som svåra beror på saker som ligger hos mig. Båda dessa saker är ett resultat av min stressreaktion, insåg jag.

Koncentrationssvårigheter och ilska. Två återkommande deltagare i må-dåligt-karusellen. Och ja, jag mår dåligt nu. Stressen är för hög. Situationen är svårhanterlig. Jag orkar egentligen inte. Jag går på sparlåga. En väldigt svag och flackande sparlåga.