Framsteg

Ibland gör den där karln jag har mer nytta än han är medveten om. 🙂 Igår mådde jag sämre än jag har gjort på månader. Deprimerad till en miljon och fylld av ångest, spenderade jag första halvan av dagen med tårar i ögonen. För tårarna är den enda vägen ut för en mängd känslor jag inte vet hur jag ska hantera.

Efter lämning av barn på skolan åkte jag till min rehab-kvinna och grät lite (nå, ganska mycket). Sedan puttrade jag vidare till Johanna för lite lunch och mer ojande. Bilen är ett bra ställe att sortera tankar och känslor på, så på vägen till Johanna föll ett och annat på plats. Det var bra, för då kunde jag prata lite om den längtan som plötsligt och oväntat har dykt upp i mitt huvud. Johanna har alltid smarta saker att säga.

Gårdagens dåliga mående hade vassa klor och vägrade släppa med lite samtal bara. Mitt humör var inte det bästa när jag mötte upp Daniel på eftermiddagen. Inte blev jag speciellt glad av att han föreslog att vi skulle GÅ från Media Markt till Elgiganten, för att kolla om de hade vettigare diskmaskiner. GÅ?? Jaja… jag orkade inte protestera.

Ja, men det var ju klart att vi skulle GÅ! Det var precis det jag behövde. Frigöra lite endorfiner och må lite bättre! Naturligtvis. Och när vi ändå skapade bättre mående, så kunde vi lika gärna fortsätta till Max och äta lite glass. Promenad, glass med chokladsås och siktet inställt på att bara vila resten av helgen var precis det jag behövde för att kunna vända och må bra igen. Jag tror inte att Daniel förstod vad han egentligen gjorde där, men det var just exakt den lilla knuffen jag behövde.

När vi kom hem var jag inte alls sugen på att lägga mig i sängen och må dåligt. Nej. Måste packa upp prylar (som vi har alldeles för mycket av)!

Det är mycket kvar, men i några hörn har saker hittat sina platser…