See the beauty in things

Se det vackra i saker, skriver Birkan Tore i sin bok. För allting är redan perfekt precis som det är, man måste bara se det. Tillåta sig själv att se det.

Jag tycker om att titta på vackra saker. Jag försöker lägga märke till dem. De senaste dagarna har jag och min kamera tagit det som en utmaning. Hitta vackra saker!

Dessa bilder tog jag visserligen innan jag gav mig in i min utmaning. Jag vill ändå lägga med dem här för att det blev bara så härligt med de svarta kläderna, prickigt och randigt, mjukt och hårt… (På instagram är de ännu finare på grund av alla roliga filter jag lagt på).

Jag deltog i en diskussion om frihetskänsla idag. Är det möjligt för en vuxen att återfå den där känslan av frihet som sommarlovet framkallade när man var barn? Jag är av åsikten att det är fullt möjligt, och i ett annat inlägg någon gång ska jag ge några exempel. Det osar frihet om den här bilden! Och visst kan man som vuxen gå balansgång längs en landsväg! Kanske kommer frihetskänslan då?

Man kan se det vackra i saker även när det är mindre tilltalande. Jag och dottern tog en skogspromenad i regnet. Det var just ett sånt där härligt sommarregn, som varken var kall eller grå. Det är lite enklare att acceptera regn när det är sådär somrigt. I skogen hittade vi stora äckliga sniglar och mindre (men fortfarande äckliga) spindlar.

Den här dagen hittade jag mycket att klassa som vackert och ta ett kort på. Gummans hår bland annat. Jag borde börja ta med mig en riktig kamera när jag tänker att jag ska fotografera allt som plötsligt blir vackert. Min mobilkamera har protesterat ett tag nu.

I lördags tog jag och syrran en promenad i parken. Vi såg ankungar. Jag hade behövt ha en ordentlig kamera med mig.

Någons fina trädgård…

Djuren såg jag inte ens när jag tog det första kortet, men de gör sig bra där båda två.

Det här var bara häftigt.

En gravid syster. Blir det vackrare än så?