Mens och andra kvinnohelveten

Idag har jag och den andra Kirsi (hon som sitter i huvudet och svarar på alla frågor jag ställer och därmed gör det möjligt för mig att ha en diskussion med mig själv) haft några roliga stunder.

Jag hade en gyn-tid tidigare och eftersom jag var framme i väldigt god tid, så bestämde jag mig för att parkera långt från sjukhuset och promenera dit istället. På vägen hittade vi mycket att fnissa åt. Knasiga blommor, roliga skyltar, regplåtar med bokstäverna “ooj” och “joo” på bilar som var parkerade bredvid varann… Det finns visst museer som jag inte visste existerade också. Tog en bild på öppettiderna så att vi har om vi ska besöka dem med ungarna någon gång i sommar. Utöver allt det roliga såg jag nyttiga saker också. Bland annat antecknade jag några nya förslag på arbetsträningsplatser. Tänk vad mycket det kan hända på en fem minuter lång promenad!

Visst är det härligt med förstående människor. Speciellt när de jobbar inom vården. Läkaren jag fick träffa idag är, i min värld, den bästa inom kvinnoklinikens verksamhet. Hon förklarade allting så grundligt, visade i journalen och klargjorde innebörden av de olika begreppen. Nu vet jag exakt vad det är för fel på mig. Och då har jag hunnit med några kontroller sedan cellförändringarna konstaterades för ett år sedan.

Idag såg det så bra ut att det inte ens behövdes plockas bitar av livmodertappen, utan det togs bara ett vanligt cellprov. Om det fortfarande visar förändringar så kommer den berörda delen av livmodertappen att tas bort. Det är bra det. Då behöver jag inte ränna på kontroller hela tiden.

Nu fick jag också en helt annan respons på de bekymmer jag har med mensen. När jag tog upp min jävligt oregelbundna mens med den förra läkaren tyckte hon att det var bara att uthärda, det finns inget att göra åt saken. Mmm. Jag har uthärdat sedan dess. Det senaste halvårets menscykler har sett ut som följer:

Blöder de 18 första dagarna i 27 dagars cykel.
Blöder de 8 första dagarna i 14 dagars cykel.
Blöder 37 dagar, 107 dagars cykel.
Blöder 20 dagar, idag är dag 40 i cykeln…

För den som inte vet, så är en normal menscykel 27-35 dagar lång och man blöder vanligtvis inte mer än 3-7 dagar. Mina cykler är alltså inte normala någonstans. Inte är det några småskvättar som kommer heller, så nog har jag uthärdat bra. Suck.

Nå, dagens läkare tyckte att så kan jag ju inte ha det, så hon skrev ut en bunt piller som ska få ordning på allt. Nu är jag helt lycklig. Åtminstone under det halvår jag ska äta tabletterna kommer jag att ha alldeles normala 28 dagars cykler! 😀

Jag skyndade mig till apoteket direkt när jag kommit ut från kvinnokliniken. Det var en elev som hanterade mitt ärende. Du vet en sån där som måste vänta på att den behöriga apotekaren ska bli klar med sin (extremt långsamma) kund och sedan komma och kontrollera att allt har gått rätt till. I vanliga fall hade jag nog blivit lite irriterad under de fem minuterna jag var tvungen att vänta, men idag stod jag mest och log fånigt för mig själv. Ingen cancer. Inget som blöder. Inget gör ont. Och om mina kvinnosystem ska bli i ordning, så kanske det finns en möjlighet att bli gravid sen också…
Men jag ville ju inte ha fler barn. Eller vill jag?

Jag fick i alla fall en tandborste som tröst för den långa väntan på apoteket.