En annan skola

Beslutet har hängt i luften länge nu och togs egentligen redan i helgen, men för att låta allt sjunka in och ge lilla damen extra betänketid har vi väntat med att göra det slutgiltigt. Men nu är beslutet taget, vi har meddelat alla nödvändiga instanser och allting är officiellt. Ungen byter skola till hösten.

Förra fredagen var vi (A, hennes pappa och jag) på besök i den nya skolan. Det gick jättebra. A var nyfiken och lyssnade noga på vad som sades. Jag var imponerad av hur all kommunikation var riktat direkt till A. Det var hon som var besökaren, vi var bara bihang. Både hon som guidade oss och de vi träffade längs rundturen samtalade i första hand med A, sedan med oss. Det är rätt stor skillnad mellan skolornas inställning till barnen.

Själv var jag imponerad av den skolan redan förra gången vi var dit. Det första jag såg när jag klev ur bilen på parkeringen, var tre vuxna på skolgården. I reflexvästar dessutom! De gånger jag har sett vuxna ute på rasterna i den nuvarande skolan kan räknas på en hand. Egentligen imponerades jag redan vid min första mailkontakt med rektorn på den skolan. Och vid varje kontakt med någon på den nya skolan har min övertygelse blivit starkare. Den här skolan passar oss mycket bättre. Jag har vetat länge att jag vill att A ska gå på den skolan.

A själv har velat fram och tillbaka. I vintras när hon hade det riktigt jobbigt i klassen, så ville hon i ren desperation byta till vilken annan skola som helst. Sedan blev det bättre och hon insåg att hon nog var lite rädd för en helt ny skola med helt nya klasskamrater. Vi ville inte tvinga henne att byta skola, för hur väl skulle hon trivas om vi bytte skola mot hennes vilja? Jag var dock beredd på att override:a hennes önskan om hon inte ville byta.

Det var en lättnad när hon efter besöket på skolan meddelade att hon inte ens behövde tänka. Hon ville byta. Det fanns ju flera barn som hon kände i den klassen hon skulle börja i. Alla lärare hon träffade var jättesnälla och bildläraren verkade vara riktigt spännande. Hon skulle få ett skåp. Det var så ljust och fint överallt. Det skulle vara vuxna ute vid varje rast. Inte behövde hon tänka. Vi tyckte dock att hon skulle låta alla intryck sjunka in först. Men det är ju så att first impressions last. 🙂

Det kommer att bli så härligt till hösten!