Änglamassage
Idag var jag på änglamassage. Fram till för ca en vecka sedan visste jag inte att det fanns något som hette så, men se det finns det. Det är en blandning av massage och healing. Borde alltså funka perfekt för mig, tänkte jag, och bokmärkte hemsidan jag hade hittat.
När jag igår försökte bearbeta och sortera alla intryck och insikter jag fick i tisdags, kände jag plötsligt ett stort behov av att ringa och boka en tid till massagen. Idag var jag alltså där, och det var över förväntan. 🙂
Innan jag gick fick jag ta ett änglakort (Eller kallas de för orakelkort? Jag vet inte riktigt skillnaden på de olika korten.) Älvor, blev mitt kort, och det pratade om naturen. Precis som vi hade samtalat om både före och under massagen. Naturen. Jag behöver visst bege mig ut i naturen. 🙂 Ut i skogen, nära vatten. Det är där jag ska kunna sortera och bearbeta. Tänka och komma fram till saker.
Jag läste lite om kortet i en bok med utförligare förklaring. Där, bland många intressanta synpunkter, föreslog texten att gå ut till en plats där växter och träd växer utan beskärning och gifter och be älvorna att visa sig.
Ujjj! Det tänker jag då inte göra! Det törs jag inte. Älvor är precis såna där mystiska väsen som jag menade med gårdagens instagram-bild. Såna som bor i skogen. Som jag är rädd för.
2 Comments
Britt-Marie Åkerlund
Inte ska du vara rädd för skogens väsen och älvorna! Nej, gå till skogen så ofta du bara kan, för där finns verkligen läkande krafter. Och aldrig blir tankarna så rena, så klara som just där!
Sinnesro, det är skogen det!
Jag gick ofta, ofta i skogen förr. Jag mådde så himla bra av det.
Men nu var det längesedan. Jag har en så fruktansvärd ångest, panikångest, med svåra attacker, närapå svimmar, benen bär inte…
Jag är just nu inte aktiv på fb, och jag kommer nog inte att vara det på ett tag. Jag har fått en djup depression, den kom på bara ett par timmar, och jag orkar ingenting. Mer än allt det som bara måste göras, för att inte mitt hem och missarna ska hamna i misär. Jag säger inte att jag vill dö, det är hemskt att säga så, men jag har inget liv. Jag har insett det nu. Och jag är ändå gammal, vad fan spelar det för roll nu…
Jag har sökt hjälp på olika sätt, överallt i så många år, men vad som hänt då har varit förnedring, kränkningar, i bästa fall likgiltighet.
Jag har en kontakt via kyrkan också, men det fungerar inte på något vis. Det verkar som om folk är rädda för psykiska problem.
Nåja, skit i det, jag är inte viktig. Jag ville bara berätta att jag då och då kikar in på fb, jag vill gärna veta vad som händer mina vänner. Ja, du är väl en av få riktiga vänner jag har där.
Någon gång, när/om jag orkar, ska jag skriva på fb om en barndomsupplevelse som jag minns med stor glädje! Tant Tyras berättelser om vittra och vitterkorna och vitterstigarna! Det som var så underbart med detta, ja, det var mycket, men framförallt det faktum att hon inte hittade på! Hon hade verkligen sett och upplevt dessa vitter. Och hon var inte galen. Inte på minsta vis.
Så bli inte förvånad om du en vacker skimrande morgon får syn på en lite graciös älva som sitter på ditt balkongräcke mitt i en solstrimma!
Var inte rädd! Om dessa små väsen behandlas väl och med respekt så är de hur goda som helst!
Kram,
Britt-Marie
Britt-Marie Åkerlund
Mejla mig gärna någon gång!
Jag har bättre vett nu,än förra gången vi försökte “umgås” via mejl. Jag ställer inga som helst krav på dig. Jag orkar själv inte alltid svara och vara aktiv, men när jag kan och förmår så hör jag av mig. Det vore roligt att ha en mer “direktkontakt” med dig, än kontakten via fb, och din blogg.
Tänk på saken, i alla fall…
bem-writer@live.se