Är det nu det blir lättare?

Imorse skvallrade Facebook att det är bröllopsdag idag. Som om jag inte visste det. Jag har lite väntat på denna dag, då vi har varit gifta i ett år.

Det sägs att det första året som gifta är det jobbigaste. I en liten del av mig har jag hoppats att de senaste månadernas jobbigheter beror på just de obligatoriska jävligheterna som ska infalla under det första året. För om så är fallet, betyder det att från och med imorgon har allting ordnat sig helt automagiskt. Allting löser sig och inget är i närheten av så äktenskapshotande som det stundtals har verkat. Det skulle vara skönt om det vore så enkelt.

Enligt traditioner ska diverse årsdagar firas. Även denna. Daniel jobbar i helgen, så firandet fick ske när han kom hem från jobbet imorse. Igår gjorde jag en himmelsk efterrätt som väntade i frysen på att samtliga frukostar hade ätits. Daniel hade med sig en jättefin bukett 60 cm höga rosor och en passande vas. Av mig fick han ett presentkort på Dressman.

Ett par frukostmackor och lite fika direkt på morgonen (nå, enligt vissa klockor var det väl förmiddag) var så mycket firande som vi hann med. Det var mysigt att för en gångs skull få sitta tillsammans med Daniel och äta frukost.