Vad är det här för skitdag då?

Igår kände jag mig ensam och ledsen. Igår planerade jag att idag skulle det vara en bra dag. Idag skulle jag uträtta en massa saker. Ringa några samtal, ta en promenad, kolla upp det här med motionssim, läsa lite nyttiga saker och kanske städa en skvätt. Pläh. Så gick det inte. Ångesten började komma innan jag ens stigit upp ur sängen.

En halv kopp in i morgonkaffet fick jag ett samtal om att nå ungjävlar har varit elaka mot A. Igen! Vad är det som gör det så svårt för ungarna att bete sig som folk? Varför är det så jävla svårt för skolan att få stopp på mobbandet? På senaste mötet med rektor och lärare sas det att vi behöver jobba med hennes självkänsla hemma, så att hon inte tar så illa vid sig av alla småsaker. Efter det mötet har det, vid kontakt med andra föräldrar, framkommit att (minst) två andra barn i klassen blir illa behandlade och mår så dåligt att även de har haft likadana kontakter med trygghetsteam och rektor. Precis som vi och A har haft. Ett av de här barnen bråkade mycket med A en period. Efter samtal med föräldern undrade barnet varför det inte kunde vara elakt mot A på samma sätt som resten av klassen var. Där ser man. Det är inte bara A som överreagerar!! Sedan den tumulten har det varit bättre i skolan. A har kommit närmare ett par tjejer och de verkar trivas riktigt bra ihop. Så bra att A inte längre vill byta skola, eftersom hon nu har några vänner. Menmen, nu är det två olika ungar som har varit på henne igen. En kastade en matkniv på henne i matsalen i förra veckan. En annan spottade henne i ansiktet och kastade sand på henne igår… Vad trött jag blir.

Nå. I och med det så missade jag mina telefontider. Tappade suget på att faktiskt ta tag i saker. Nu vill jag mest gråta. Eller bara lägga mig. Kanske skulle jag läsa lite? Eller kolla på New girl och bli lite glad? Eller… Acceptera att det är en skitdag och åka till syrran och titta på hennes krokusar. Det ska jag göra.