Ballong och ballong
Dagens citat skapade lite förvirring.
Ingen kan vara nere med en ballong!
(Nalle Puh)
Sonens tolkning var (precis som min) att man blir glad av roliga saker som att hålla i en ballong, en sån där vanlig kalasballong som man blåser luft i och kanske knyter ett snöre om.
Dottern inkluderade en luftballong i sin tolkning. Det är klart att man inte kan vara nere på marken när man flyger i en luftballong.
3 Comments
Britt-Marie
En helt underbar liknelse…. jag ser den ärligt talat med båda dina barns ögon. Härligt!Nalle Puh, Yes!
Vad gäller facebook, så har jag de senaste veckorna kommit underfund om en hel del. Åtminstone vad det gäller mig själv.
Visst, man kan bli avundsjuk,och till och med må sämre än man redan gör, när man läser om allt fint och gott andra personer enligt facebookinläggen får uppleva. De reser, de beställer stugor i fjällen, de gör roliga saker tillsammans med sina familjer. De gör allt möjligt, tycker man, som man själv aldrig kommer i närheten av. Visst är det så att man kan känna avundsjuka; avundsjuka men inte avund; om det goda gäller ens vänner. Det är skillnad på avund och avundsjuka. Men vi svenskar kallas ju för ett avundsjukt släkte…så..
HUr som helst…. jag var för en tid tvungen att avaktivera mitt facebookkonto, därför att jag mådde redan så fruktansvärt dåligt, och så på detta dåligamående, fick jag varje dag,läsa om mina vänners underbara händelser och lycka och framgång, just på facebook. Jag blev på något sätt ännu mera medveten om hur dåligt jag faktiskt mådde,hur ensam jag var, hur lite stimulans och roliga upplevelser jag själv fick ta del av, i
belysning av mina vänners upplevelser.
Självklart är det som du skriver så bra i ditt inlägg, Kirsi,
att det bara är en liten del av en människas liv man får ta del av på det här forumet. Vi vill kanske inte skriva om bråket med vår partner, om hur dåligt det går på jobbet,eller hur eländigt det är med mina barn, eller hur dåligt jag mår, eller hur jag gjorde bort mig här och där… det låter vi vara.
Det jag tänker är, att vi kanske måste bli ärligare, sannare i vår framtoning på facebook. Jag har försökt, men möts då av antingen tystnad eller elaka kommentarer. ????
Är det verkligen så illa, att vi är med där för att hela tiden bli bekräftade, få feedback, och medhåll och rosor, så snart vi gör ett inlägg, eller delar med oss av något vi tycker är bra och gott? Är det så?
Under den tiden jag lät mitt konto vara inaktiverat, så insåg jag att det faktiskt kan vara så. Att det i alla fall ligger lite sanning i det som uppnenbarades för mig. Tror vi så lite på oss själva att vi hela tiden behöver bli bekräftade, visa hur duktiga vi är,vilka bra liv vi lever, osv., av andra?
Ja,jag skriver detta hos dig, Kirsi,för jag vet att du varit med så mycket längre än vad jag har varit, och säkert kan svara ganska så bra på mína frågor.
KRAM!
Kirsi
Jag tror inte att (o)ärlighet är speciellt mycket inblandat i våra val av som publiceras på fb. det skulle i så fall betyda att man vill dölja det man inte väljer att publicera, och så tror inte jag att det är.
Men visst är det så att vi alla på någon nivå söker bekräftelse i våra samspel med andra, oavsett om det är på facebook eller vid fikabordet. Det är alltid enklare att bemöta positiva ämnen. Det går så mycket lättare att glatt lyfta upp någon som berättar om underbara saker än att försöka hitta rätt ord för att trösta någon som är nere.
Folk är nog ganska rädda för att “blanda sig i” när någon mår dåligt och berättar om jobbiga saker. Man vet inte vad man ska säga, man oroar sig för att säga fel saker osv. Då känns det bekvämare att bara vara tyst. Inte för att man inte bryr sig, utan för att man helt enkelt inte vet hur man ska bete sig. Alldeles för ofta glöms det bort att det nästan alltid räcker med en kram eller något tecken på att man har uppmärksammat bekymret och att man tänker på personen. Facebook borde ha en kram-knapp bredvid gilla-knappen. 🙂
De som kommer med elaka kommentarer är inte värda att umgås med alls.
Är du tillbaka på facebook nu?
Britt-Marie
Du har säkert rätt i det du skriver här. Och de som kom med elaka kommentarer, har jag plockat bort från min vänlista. Jag känner inte att jag orkar eller ska behöva försvara mitt dåliga mående. Jag har inte heller skrivit om det alltför ofta,jag drar mig för det, och har nu lärt mig att vara så tyst som möjligt, när jag mår som sämst. Då läser jag istället vad andra skrivit, trycker på gilla-knappen, om det är något jag tycker om. Ja, jag håller med dig, det borde finnas en kram-knapp, också!
Jag är tillbaka få facebook nu, och jag ser, till min glädje, att jag fått en vänskapsförfrågan från dig! Tyvärr verkar det inte fungera när jag försöker bekräfta din förfrågan. Jag får svar att det är fel på sidan… om det inte fungerar den vägen, så får jag väl gå in och söka upp dig och göra vänförfrågan på dig istället. Då fungerar det, förhoppningsvis. Det skulle vara så roligt att ha kontakt med dig där!
Kram!