Finns det lim?

Jag presenterade just min senaste idé till Daniel. Lösningen på hur allt ska kunna göras fint i köket och samtidigt ge plats åt sådant som ännu inte har fått en position. Den gick inte hem. Det funkar inte, för då måste vi borra flera hål. Hm. Okej.

Daniel ville inte ha bordet för att det var fult. Jag blev passionerat förälskad i bordet och var tvungen att köpa det. Problemet med fulheten löste jag, nu är bordet snyggt som fan (även om det inte skulle skada att måla det en gång till). Daniel tyckte inte att vi kunde ta hit bordet till julen, för det skulle ändå inte få plats. Jag ansåg att samtliga våra gäster förtjänade en sittplats och tog hit bordet. Alla fick plats och vi har dessutom fått möjligheten att utvärdera både bordet och stolarna. De är snygga och sköna, de passar bra i köket och får plats på alla håll och kanter.

Men… nu är julen över och köket tål inte två köksbord, ett måste bort. Jag vill behålla det snygga gråa och Daniel vill ha kvar glasbordet (som alltid måste vara täckt av en duk för att dölja de fläckar och fingeravtryck som blir på bordet bara av att man tänker lite i närheten av det). Det gråa bordet är bredare och kortare än glasbordet och det skulle kännas luftigare om alla i familjen kunde få sitta på en egen sida av bordet. Nå, vi diskuterade och Daniel påpekade att vi kan inte ha bordet mitt på golvet eftersom kökslampan inte kan flyttas så långt. Jaha. Okej. Vi får väl behålla glasbordet då. Jag orkade inte införa projekt “Ny kökslampa” eftersom projektet “övertalning köksbord” och “mindre vardagsrumsbord” fortfarande är vid liv.

Jag har inte hjärta att skruva isär köksbordet för att återställa köket till det skick det var i. Jag VILL inte göra mig av med det nya fina gråa bordet! För att ibland känns det som att det där gråa jävla bordet är det enda jag har! Vissa stunder känns det som att jag orkar framåt enbart för att jag får titta på det där bordet. Jag kan inte göra mig av med det.

Så jag klurade en stund på hur lamp-problemet ska lösas utan operation “Ny lampa” (med ny menar jag nödvändigtvis inte fabriksny). En ny lampa som i specifik kökslampa behöver vi inte ha! Vi kan ju bara sätta dit en rad med vridbara spotlights där lampkontakten är och så hänger vi den nya riddarkronan över köksbordet! Så, allt löst! Eller inte… “Vi har ingen krok precis ovanför köksbordet” säger Daniel när jag förklarar min lösning på problemet. Vi kan inte borra dit en krok heller eftersom vi ska undvika att göra fler hål i lägenheten. Nähä. Inga fler hål. Så… finns det något lim som håller för en 3 kg tung riddarkrona?

Exakt det här är anledningen (en av dem åtminstone) till att jag mår så jävla dåligt hemma. Jag har inga utrymmen, varken fysiska eller mentala, för att sväva ut lite och skapa ett personligt och trivsamt hem. Det är trångt och väldigt få möjligheter att göra något bra med möblemanget, så jag försöker göra det jag kan med det som finns för att skapa illusioner om utrymme och luftighet. Och liv. För det ska finnas liv i ett hem, även om det är alldeles tyst och stilla. Det finns bara så mycket man kan göra för att maskera att man egentligen lever i en beige värld (ekfaner, björkfaner eller vilket jävla träfaner det nu är). Det är inte helt enkelt att försöka införa liv, lekfullhet och funktion i ett hem som mest är ett kaos av trist, stelt och formlöst. Det blir inte ett dugg lättare av invändning efter invändning, efter invändning, efter invändning…

De enda möbler jag verkligen älskar i det här hemmet är de gråa köksmöblerna. De mjuka, vackra, bekväma och samtidigt ståtliga och stilfulla köksmöblerna. Fåtöljerna kommer på andra plats. Jag har gått runt här i lägenheten en stund nu. Tittat och tänkt efter. Köksmöblerna, fåtöljerna (åtminstone en av fåtöljerna) och kistorna är de enda möblerna i hela lägenhet jag inte kan tänka mig att byta ut mot andra. Alla andra miljoner möbler vi har saknar värde helt och hållet.