Domedagen

Visst måste jag få till ett domedags-blogginlägg. 🙂 Trött och hungrig är jag, inte vidare sugen på att skriva något dock.

Vi firade apokalypsen med att ta en vända i diket på väg hem från mina föräldrar. Kurvorna på en skogsväg är inte roliga när det är glashalt precis överallt, C5:an tyckte att det var lämpligast att vi satte oss i diket. Ungarna blev rädda och dottern fick ont i huvudet av det plötsliga stoppet. Jag tror att det mest var rädslan som kom fram där eftersom det inte var någon våldsam avåkning, utan vi gled ner i diket. Tur var väl att syrran kom efter oss så hon kunde ta med sig barnen, medan vi väntade på traktorn som skulle komma och hjälpa oss.

Även traktorn hade stora problem i halkan och det tog över 20 minuter innan bilen var uppe. Vid det laget låg traktorn i motsatt dike och hade svårt att komma upp. Allt gick bra till slut och när Daniel gick för att tacka traktorföraren meddelade han att han ville ha 1000 kr för draghjälpen. Say what?! Jag kan förstå att man kan vilja ha en mindre summa för att täcka sina kostnader, men då gör man väl som folk och talar om att man vill få betalt för sin insats, INNAN jobbet utförs.

När Daniel förklarade för mannen att vi inte har några pengar på oss, så tyckte han att vi kunde komma med pengarna imorgon. Hm. Well, det går inte. Idag är domedagen. Imorgon ska inte finnas.

Usch. Tänk om han hade vart en seriemördare. Nu när jag tänker efter så såg han lite ut som det. Man ska aldrig stanna i skogen i mörkret. 😐