Kvävd
Johanna säger kvävd. Eller var det någon annan variant av kväva? Jag minns inte, fast det var två sekunder sedan jag läste hennes jul-inlägg. Min glömska har accelererat igen.
Kvävd är ett ord som beskriver min känsla rätt bra. Det är så jag känner mig. Intryckt, nedtryckt, hämmad och kvävd. Jag får aldrig ägna mig åt någon sysselsättning som lugnar mig eller göra välbehövliga utsvävningar i terapeutiskt syfte. Jag får inte ge utlopp för den kreativitet jag bär på. Jag får inte utforska möjligheter. Jag får inte ur mig känslor, inte de jag är medveten om och speciellt inte de jag ännu inte har upptäckt. Jag blir stoppad. Ibland av mina egna demoner, ibland av någon helt annan. Jag får inte vara jag.
Jag vill också göra ett jul-inlägg. Förra julen var jävlig. Jag mådde skitdåligt. Verkligen. Av att behöva ränna runt överallt och fira jul med alla. Jag bestämde då att från och med i år är vi (åtminstone jag) hemma. Åker ingenstans och firar vår egen jul här hemma bara. Våra familjer är välkomna hit, men vi åker ingenstans. Jag tänkte att det måste underlätta och släppa en hel del på ångesten.
Nu blir det så, vi ska vara hemma. Min familj kommer hit på julafton och Daniels familj kommer hit på juldagen. Två dagars firande, som alltid, utan att behöva kliva utanför dörren en enda gång. Men vet du vad? Jag får jättepanik nu med när jag tänker på det. Kanske för att mitt allmänna mående har blivit sämre igen. De dåliga dagarna kommer oftare nu. Jag tror att jag skulle mötas av väldigt lite förståelse om jag under julfirandet skulle må som jag gör idag, som jag gjorde igår (och i förrgår… Och som i lördags och i fredags. Kanske till och med i torsdags. Men det vet jag inte, för torsdagen har jag inget minne av).
Johanna sa igår att man måste ingenting. Men är det helt säkert då? För det känns onekligen som att jag måste en massa. Jag måste vara delaktig. Glad och social. Jag tror inte att det accepteras att jag låser in mig i sovrummet eller tar en sväng med bilen en stund om ångesten blir för stor. Jag skulle ju förstöra en massa folks jul om jag gjorde så. Det vore egoistiskt och oförskämt. Jag vet att man inte ska gå runt och tro och anta en massa saker, men min magkänsla berättar sånt här för mig och den ska man visst lyssna på.
Jag har i alla fall bestämt mig för att idag ska jag göra lite grann för att lätta på alla känslor jag precis har beskrivit. Förhoppningsvis känns hela världen och julen lite enklare då. Jag tänker åka till stadsmissionen och köpa bordet och stolarna som Daniel inte ville att vi skulle köpa. Jag ska köpa färg och måla om skiten. Då har vi ett extra bord här, så att alla hundratals människor som ska komma på julen har någonstans att äta. Efter julen ska jag förvara möblerna någonstans, kanske hos mamma eller hos syrran, tills vi har ett boende som är stort nog att rymma även de möbler som jag tycker om.
Man måste se möjligheterna, inte hindren. Eller hur det nu var.
6 Comments
Tiina
Här kan du få förvara dom om du vill <3
Och nej du får må dåligt, även på julafton för min del, man ska inte dölja sina känslor, den som inte kan ta att du mår dåligt behöver inte komma. Vi älskar dig ändå.
Elma flinar och hälsar <3
Ango
Jag tycker det är bra att ni har bestämt att ni ska fira julen hemma hos er! Vi gör likadant. Dörren står öppen och alla som vill är välkomna att fira med oss, men vi åker inte till någon annan och firar!
Din ångest är ju en av dina demoner och den tar du ansvar för…genom att ta en tur med bilen t. ex. Mår någon annan dåligt av det, är det deras ansvar att ta hand om sin känsla. Du har absolut inget ansvar för att ta hand om andras känslor, bara dina! Du vet vilket sätt som funkar bäst för dig i olika lägen, när du mår dåligt, och de sätten måste du få använda dig av även om det är jul! Skit i om andra mår dåligt av att du “försvinner” en stund, det är deras problem att hantera!
Kram
Ango
Vidde
Håller med Ango. Jag tror nog att om man är ärlig och öppen med att man har behov så kommer alla att acceptera det. Om de inte gör det är det ju deras problem, egentligen.
Britt-Marie
Fint och klokt inlägg av Johanna!
Att det ska vara så ångestfyllt med julen! Vad beror det på? Jag funderar på om det kan ha något att göra med att julen har fått en annan betydelse numera, än vad som en gång var meningen?
Nu är den mest av allt ett kommersiellt vansinne, folk ruinerar sig, stressar halvt ihjäl, super och slåss, och vettskrämda barn ringer ner BRIS under julaftonen!
Meningen med julen ska ju vara att i stillhet och lugn och ro fundera över det budskap den egentligen innebär. Jesu födelse, den betydelse det har fått för jorden och mänskligheten.
Men hur många minuter går våra tankar, ja, när det gäller de flesta av oss i alla fall, till detta?
Tänk så annorlunda våra jular skulle bli om vi använde dem till det de egentligen är avsedda för…
Tror jag i alla fall. Som själv sitter här med en stor ångestknut i magen inför den stundande julen. Av flera olika skäl.
Du har rätt att vara precis som du är, Kirsi! Det finns ingen regel eller lag som säger att vi MÅSTE
må JÄTTEBRA bara för att datumet är den 24 december. Det fattar inte känslor och ångest, de härjar som om det vore vilken vanlig dag som helst. Så gråt om du behöver, åk iväg i bilen om det hjälper, sitt på toa en stund om det underlättar. Du har fullt sjå att hantera dina egna känslor, du kan rimligtvis inte ta hand om de andras känslor också. Så är det bara
Leena Kivioja
Jaa man ska göra det som känns bra…..
Vi firar hemma hos vår Johanna som vanligt……längtar redan heheh till julen heheh
Pingback: