Var det det här som kom efter?

Nu har jag sovit i alla fall. Sov en stund på dagen igår och lade mig sedan vid 16-17 igen för att vila en stund. Jag vaknade till vid 1 inatt och var väldigt förvirrad över vilken dag det var. Åt lite och somnade som en gris igen, sov till klockan (min enda numera) ringde strax före 7.

Det är väl så att tröttheten kommer efter sömnlösheten, inte för att jag kan känna igen en så här djup trötthet. Synd att jag inte har min app så att jag kan fylla i måendet. Synd att jag inte har min telefon. Den är på lagning. Den ska vara på lagning i ungefär 10 dagar. 🙁 Jag hoppas att de menade veckodagar och inte arbetsdagar. Å andra sidan, Mediamarkt har ju öppet alla dagar så deras arbetsdagar borde vara alla veckodagar.

Jag känner mig lite halv utan telefonen. De få samtal och sms jag brukar få kommer inte fram. Nu måste jag faktiskt sitta vid datorn för att se om jag har fått mail eller om det har hänt något i internetvärlden. The horror, the horror! När den första paniken hade lagt sig (när jag hade sovit bort den) insåg jag att det kan ju vara så att det är meningen att jag ska lära mig något av detta, att inte ha en telefon och inte kunna vara ständigt uppkopplad. Kanske finns det något i min bok “Nedkopplad” som kan hjälpa. Just nu, ur telefonbristsynpunkt, finns bara oron för att jag inte kan ha många väckningar igång när jag bara har en enda väckarklocka.

Jag upptäckte igår att jag återigen känner stora protester från mitt inre när jag ska vara ute bland folk. Har det också att göra med sömnlösheten och den stora tröttheten? Är det det som kommer efter? Jag minns inte. Just nu har jag en stor rädsla för att bege mig ut och behöva prata med folk. Jag blev helt deprimerad igår när jag var tvungen att åka och lämna in telefonen, och det var inte så mycket för att jag skulle vara telefonlös, utan för att jag behövde prata med någon. Försökte få älskling att åka istället för mig, men han trodde att jag behövdes där. Han ska alltid vara så logisk. Kanske var det tvånget att trotsa alla mina instinkter och åka iväg och prata med okända personer som orsakade den massiva tröttheten igår?

Idag har båda ungarna tandläkare och jag måste alltså iväg och prata med ännu fler okända folk. Jag är livrädd. Var tvungen att be mamma följa med till tandläkaren, för att jag vågar verkligen inte åka själv. Sen får folk pika mig bäst de vill.

Varför ska allting alltid hända när jag mår dåligt? Eller mår jag dåligt för att allting händer?