Jag tänker inte heller skriva någon jävla rubrik

Jag har inte läst ett enda ord i någon bok sedan deppigheten ramlade över mig. Jag har inte orkat. Jag har inte haft någon intressant bok. Jag började ju läsa “Ljudet av ditt hjärta” då, härom veckan. När jag mådde bra. Men jag vill inte fortsätta med den. Den intensiva kärleken i Twilight-serien gör mig extra deprimerad. Kanske var det filmtittandet i helgen som utlöste hela helvetet. Jävla kärlek.

Idag kom “Drunkna inte i dina känslor” (av Maggan Hägglund och Doris Dahlin). En intressant bok. En viktig bok. Nyfiket började jag läsa. Jag läste och läste. Upptäckte att jag inte registrerar ett skit av det jag läser. Jag läste om. Jag tappade bort mig. Jag läste om. Helvete heller. Jag kan inte koncentrera mig. Nu igen.

Varför blir jag alltid så vilsen och känner inte mycket annat än hopplöshet när depressionen och ångesten kommer? Det är ju alltid samma sak, med varierande styrka. Men det är alltid samma tecken, samma symptom, samma procedur. Fan.