Blomman för dagen? Ångesten för dagen…

Sjunker och sjunker. Depressionen vill trycka ner mig. Lite i taget, som en hammare som envist bankar ner en spik. Det är mörker och ångest överallt. Jag vill ge upp.

Jag tänker på hur bra jag har mått. Hur mycket energi jag hade och hur stark jag kände mig. Jag vill tillbaka dit. Jag vill känna så igen. Den känslan, den styrkan finns kvar, där på insidan. Den försöker ge ljud ifrån sig, höras och synas. Men depressionen döljer allt det där, vill tysta ner och täcka över. Det pågår så mycket konflikter i huvudet. Och i bröstet. Depressionen försöker utplåna välmåendet och styrkan. De slåss tillbaka med all kraft. Just nu leder depressionen…

Var kommer det här ifrån? De naturliga svängningarna som kommer med bipolärt är bara en orsak. Det finns fler. Det blev för mycket med rehabiliteringsaktiviteten. Tre dagar i sträck förra veckan. Fyra dagar denna vecka och den enda lediga dagen hade jag reiki inbokat. Något att göra, någonstans att befinna mig varje dag. Det blev för mycket. Det blev för stressigt. Kroppen orkade inte det. Jag orkade inte det.

Jag tror också att det där perioden av lycka, glädje och styrka jag hade nyss öppnade några nya dörrar. Jag mådde tillräckligt bra, jag har bearbetat de delarna av mitt förflutna som har kommit upp. Nu är det visst dags för nya. Det sägs att hårt undanträngda, nedstoppade känslor ligger i lager. De kan bara bearbetas genom att skala av ett lager i taget. Nu är det dags för nästa lager. Jag vet inte än vad det är, men insikten kommer väl så småningom.

Jag försöker hänga kvar vid det bra. Jag tänker mycket på den där drömmen jag hade. De djur som fanns med i den. I vissa kulturer anser man att varje människa har ett eller flera så kallade totemdjur, som bland annat kan uppenbara sig i drömmar. Nu vet jag inte om anledningen till att jag såg både vesslan och skunken i drömmen betyder att de är just totemdjur men jag bad syrran kolla upp betydelsen av de djuren, hon som har en bok om just detta. Boken var borta men hon googlade fram detta.

Vessla – Observation, känslighet och skarpsynthet. Ingenting är som det ser ut. Det är bara en illusion. Ofta ser vi bara på ytan. Vi behöver lära oss se mellan raderna. Alltså gå djupare i oss själva. Allt är en sorts kommunikation. Vem är vi egentligen? Vad är det vi säger till varandra. Befria dig från illusionen och du kommer att uppleva det verkliga.

Skunk – Ära, stolthet och självrespekt. Vi är alla skapade av Universum. Allt för ofta väljer vi att stå svaga och kraftlösa istället för att inse det vi verkligen är, nämligen starka, kraftfulla och skapande. Låt ingen övertyga dig om något annat!

Källa: http://rydalsesoteriska.webs.com/andligaguiderochvsen.htm

Visst är det fint att tolka min dröm enligt detta. Det passar ju in så bra då! Det är ju precis det här jag har sysslat med. Och jag försöker hålla kvar vid det.

Men det är så jobbigt med depressionen, med ångesten. Jag måste anstränga mig för varje andetag. Jag orkar knappt andas. Och nu måste jag göra det igen. Ta ett andetag. Och igen. Igen.

Jag sjukanmälde mig igår. För att jag orkar inte gå dit. Kom överens med min rehabiliteringskvinna att vi tar bort alla mina aktiviteter den här veckan. Jag ringde nyss och avbokade min tandläkartid. Jag orkar inte gå dit. Jag orkar inte vara vaken nu och ska jag kunna sova nu kan jag inte ha något inbokat imorgon bitti.

Jag orkar inte acceptera känslan. Inte uppmärksamma eller bekräfta den. Jag orkar inte vara kvar i den.

Jag behöver ha något. Göra något. Köra iväg. Bort, bara bort. Skaffa en ny tatuering. En whiskey…