Min fina gubbinen

Vi hade ett allvarligt samtal igår, jag och min son. Vi hade lagt oss för att sova ute i syrrans gäststuga när sonen säger att han älskar mig, som både han och gumman brukar göra om kvällarna. Jag svarade så klart att jag också älskar honom och han fortsatte: “Men mamma, jag älskar dig så mycket. Så mycket att jag inte kan förklara.” Jag kunde inte annat än att krama honom och förklara att det är precis så jag också känner. Den kärleken går inte att beskriva.

Sonens funderingar fortskred och han förklarade att han visste att han älskar mig, sin pappa och sin bonusmamma jättemycket. Han tog en paus medan han tänkte hur han skulle formulera sig. Lite tveksamt sa han sedan: “Jag undrar om jag är konstig. Jag vet att jag älskar er, men med Daniel känner jag inget speciellt. Jag tycker bara att han är bra och så.” Han frågade också om han inte borde känna likadant för sin bonuspappa som han gör för sin bonusmamma. Innan jag hann ge någon respons flikade dottern in: “Jag älskar också mamma, pappa och min låtsasmamma jättemycket. Daniel älskar jag bara vanligt, men jag är inte orolig. Jag tänker att jag har ju inte känt Daniel så många år, så jag har inte hunnit börja älska honom jättemycket.”

Precis. Det är inte alls konstigt att inte ha utvecklat väldigt starka känslor för någon man inte har känt i mer än två år. Det finns inget som man måste eller borde, det tar olika lång tid att börja älska olika människor. Vissa älskar man aldrig, fast man tycker om dem. Det är helt okej att inte känna någon tydlig kärlek. Det kommer när det kommer. Om det kommer.

Jag älskar inte bara mina barn och min make, jag älskar att vara mamma. Den otroliga styrkan som har växt inom mig, som jag blev varse om för inte så länge sedan, tillåter mig att känna sådana här stunder mycket närmare och djupare än jag tidigare har gjort. Nu när min självkänsla inte längre är svag så vet jag att det som finns inom mig räcker fullt och väl. Jag kan till exempel lyssna med inlevelse och ge mina barn omsorgsfulla och adekvata råd när det kommer till såna här känsliga och mycket viktiga ämnen. Det är en underbar, underbar känsla att få hjälpa sitt barn ett litet steg framåt i livet.