Jobbfester
Igår var vi på sommarfest med älsklings jobb. Förutom god mat och dricka, lite kubbspel i kylan och en massa högljutt mingel, så skulle även vi nygifta firas (det är visst tre på företaget som nyligen har gift sig). Det var därför jag var tvungen att delta i festeriet.
Även om jag var väldigt obekväm hela kvällen och hade svårt att hålla kvar ångesten i lådan, så var det värt det. Lite grann. Jag tycker att det är en så gullig gest av älsklings kollegor. På bröllopsdagen fick vi ju ett jättefint gratulationskort och igår fick vi en flaska bubblande rosé och ett presentkort till Nya hattfabriken. Jag har aldrig varit på den restaurangen, så det ska bli spännande att gå dit sen. En myskväll tillsammans. Hur bra som helst. 🙂
Idag är det sommarfest med mitt jobb. Något som känns mycket besvärligare. Varför? Jag klarade ju en kväll med okänt folk igår, det borde inte vara några problem att umgås med mina kollegor en dag. Jag saknar ju dem, väldigt många av dem i alla fall, jag borde inte vara orolig för att vara på lite festligheter med dem. Jag är lite orolig. Jag har ännu inte bestämt mig helt för om jag ska gå eller inte. Jag vill, men jag vet inte om jag kan. Nå, jag har två timmar på mig innan jag måste åka, så det finns tid att bestämma mig för att åka och backa ur några gånger om.
Jag tror att gårdagen var lättare av två anledningar. Dels så hade det varit riktigt otrevligt att inte vara på plats i och med att vårt bröllop skulle uppmärksammas. Dels visste jag att jag inte behövde prata så mycket med folk. Det gick jättebra att gömma mig på toaletten några gånger, helt utan att jag behövde förklara var jag hade varit.
2 Comments
Britt-Marie
Det är väldigt, väldigt bra att öva sig att vara bland folk,
när man har den här problematiken, som både du och jag lider av. Ju mer du tränar på att umgås och prata med folk, desto bekvämare kommer du att bli. Det kan ta olika tid, och ibland blir det bakslag, då gäller det att ta nya tag. Börja gärna med människor som det känns bra med. För min del känns det bäst att öva med folk jag inte känner, jag är mycket mer obekväm med bekant folk. BOrde vara tvärtom, kan tyckas, men så är det inte.
En social fobi tar lätt över ens liv, tills man sitter där och inte vågar någonting. Speciellt när den har panikångest som medplågare. Att utsätta sig för det man är rädd för är enda sättet att vinna över rädslorna. Det är jobbigt, mer än jobbigt, men det är som sagt det enda rätta. Låt aldrig rädslan ta över ditt liv! Låt den inte vinna!
Kram!
mamma
Kul med lite uppvaktning 🙂 Jag tycker det var bra gjort av dig som kunde vara med igår, hoppas du klarar av att gå till ditt också 🙂 Du ska se att det blir bättre med tiden. Kramar från mig o pappa