Igen då!

Joo… jag ska bli moster! 😀 Iiiih! Fast det vet ni ju om redan. MEN jag ska bli moster två gånger!! 😀 Eftersom det står på bloggen, måste det vara okej att berätta om det. Min yngsta syrra är äntligen gravid igen! Efter en ofostrig graviditet och ett missfall kommer det att bli en bebis. Denna gången går det bra. (Sccchh! Inte vara orolig nu, det kommer att bli en bebis!) Det kommer två nya bebisar till familjen!

Jag är SÅ lycklig! Inte bara för syrrans och hennes blivande mans (jo, de ska gifta sig på lördag) skull, det är även helt egoistiskt. Jag ska vara världens bästa moster! 😉 Jag får ju TVÅ nya syskonbarn! Ett i september och ett i december. 🙂 Yey!

Tänk vilket lyckligt år detta är ändå. Två bröllop och två bebisar. Det borde göras en film med den titeln. 😉

Haha! Häromdagen hade de två, mina tokiga syrror, suttit och pratat om just detta. Hur de skulle bli mostrar för första gången. Diskuterat lite och så, ända tills de kom på att det bara är jag som blir moster för första gången. De är ju redan mostrar. 🙂

Jag (vi) har funderat ett tag nu på om vi vill ha ett barn vi också. Och ja, det vill vi. Jag har längtat ett tag nu, men jag har låtit förnuftet hålla i tyglarna. Det är nog inte så smart att bli gravid just nu, inte när jag mår dåligt och är sjukskriven. Det är bättre att jag mår bra först, sen får vi se. Oron har velat vara med och styra den med. Är det inte bara jobbigt att börja om från början? Nu när mina småtokar är självgående och jag bara behöver samla krafter så att vi överlever tonåren, så är det kanske bara galet att börja om med 2-årstrotsen, 5-årstrotsen, 7-årstrotsen… och en till tonårstid, som vi inte ens vet hur den fungerar!

Efter cellprovet (som f.ö. bara var en infektion!! \o/) kom ju sen insikten om att jag inte har hela livet på mig. Erfarenheten berättar att jag har svårt att bli gravid, så det kan dröja år innan det händer något. Sen är jag inte sådär jätteung. Med åldern ökar risken för komplikationer. Ju längre vi väntar, desto oroligare kommer jag vara. Och man vet ju aldrig när de där kvinnodelarna lägger ner verksamheten. Nu förväntar jag mig inte att klimakteriet ska komma inom de närmsta 20 åren, jag tänker mer på alla sjukdomar som kan ta bort livmodern bara sådär. De kommer när man är gammal… 😐

Efter bröllopet har längtan ökat med sisådär en 800%. Jag längtar efter ett barn så att det gör ont i hjärtat. Ett barn som bara är mitt och älsklings. Det gör ont i livmodern också. Som den skriker, var och varannan dag sådär. Läkaren skrattade lite när jag berättade om min längtan och våra försiktiga planer. Han menade att det är ju såhär det brukar vara när man är nygift. 🙂 Det var skönt att han inte reagerade likadant som kuratorn, utan tyckte att det var självklart att medicinerna skulle justeras så att det bara är att sätta igång sen. Därav nedtrappningen av Lyrican (som f.ö. går mycket snabbare nu när jag inte hade några halvdos-tabletter hemma). Om två veckor finns det alltså inga mediciner som kan orsaka jävelskap! 🙂

Som sagt, det kanske inte är världens smartaste drag att bli gravid nu, med det helvetiska måendet och så (har btw haft många riktigt deppiga dagar på senare tid). Men om vi inte börjar försöka nu så kommer jag bara att oroa mig för att det ska vara för sent sen. Det hjälper inte till med rehabiliteringen direkt.

Å andra sidan, om världen nu tänker gå under i slutet av året, så är det väl ingen mening…