Polisanmälan

Inte var det någon rektor som svarade på mitt mail i fredags! L:s pappa ringde dock, pratade med henne och bad henne ordna ett möte med pojkens (vi kallar honom R för enkelhetens skull) föräldrar. Hon hade mest varit omedgörlig och tyckt att de gör ju redan allt de har möjlighet till. De jobbar som de jobbar och det kan inte hjälpas att någon unge agerar ut och hamnar i bråk ibland. Hon menade att i sådana här situationer är det läraren som ska agera. Informera och reda upp. Konstigt, eller hur? Något möte kunde hon inte ordna till, för då gör hon ett sekretessbrott. Mammans samtliga telefonnummer gav hon gärna bort. Jag vet inte exakt hur det där fungerar, men i min värld känns det som ett värre sekretessbrott att ge ut någons kontaktinformation, än att skicka hem en inbjudan till ett möte.

Imorse ringde L:s pappa och berättade att L hade varit orolig och haft svårt att somna igår kväll, samt att morgonen var jobbig. Han hade också berättat att i fredags när han kom till skolan hade en av hans kompisar sagt att R hade lite tidigare berättat att han var glad över att han slog L. Hm. Då är det ju en högst medveten handling, tycker jag, och inte något som sker omedvetet, som läraren gärna förklarar saker med.

Jag blev så arg där, återigen kom den där känslan av vanmakt och jag blev yr av all ilska som behövde komma ut. Jag VILL inte låta min son gå till skolan när jag vet att den här killen verkar vara riktigt nöjd med sina gärningar, han kommer med största sannolikhet att slåss igen. När de, som är anställda för att ha ansvaret över mitt barn när han är i skolan, inte bryr sig ett dugg. Det gör skolan till en väldigt otrygg plats och dit vill jag inte släppa min son.

Morrandes åkte jag till skolan och bankade på rektorns dörr. Jag informerade henne om vem jag är, att jag mailade henne i fredags och att svaret har uteblivit. Hon har inte haft tid att svara på mailet. Det skulle hon göra imorgon. Hon hade heller inte tid att prata när vi var där (mamma följde med ifall jag skulle bli så arg att jag inte fick ur mig något). Jag, som uppenbarligen lever i en naiv liten värld, tycker ju att denna otrygghet, brist på korrekta insatser och ja, rent av farliga förhållanden, är väldigt allvarligt. Saker som borde prioriteras! Och det säger jag inte bara för att jag är partisk och inte vill att någon ska göra mina barn illa. Sen tar det ju inte så lång tid att skriva “jag har inte tid just nu, svar kommer på tisdag”.

Vi pratade lite medan hon letade reda på en tid då vi faktiskt kunde ha ett möte och diskutera igenom saker. Det var nödvändigt att L:s lärare är på mötet. Jag tror att hon bara inte vågade vara ensam med en morrande Kirsi. Nå, hon berättade att hon har sett till att rasterna är täckta så att L kan ha trygga raster. Okej, det är ju bra. Om det är sant. Hon slängde ur sig en massa standardsvar a la “det är så synd om oss som måste stå ut med arga föräldrar”.

Jag frågade om hon inte kunde se till att Rs föräldrar kunde närvara på mötet. Nej, det tänkte hon inte göra för att då begår hon ett sekretessbrott. Vad i helvete liksom! Kan någon förklara för mig HUR det är ett sekretessbrott? Om jag vore en rektor, så skulle jag skicka ett brev/mail/whatever till den aktuella föräldern och berättat att nu har din unge klappat till en annan unge igen, dennes föräldrar vill ha ett möte med mig och er, vill ni komma? Sen är det ju upp till de föräldrarna om de vill komma eller inte. Och vad de vill prata om! Skolans, och därmed rektorns, uppgift är att samtidigt informera båda ungarnas föräldrar om vad skolan har gjort och planerar att göra för att förhindra situationer som denna! Hur kan det vara ett sekretessbrott? De ska på inget sätt prata om något av barnens personliga saker gällande varken skol- eller hemliv. Eller kanske tycker rektorn att föräldern bryter tystnadsplikten om hon pratar om sitt barns situation? Undrar just hur den här rektorn rättfärdigar föräldramöten? De borde ju vara jättestora sekretessbrott.

Jag frågade om de hade upprättat något dokument över de gånger som L har råkat ut för Rs vredesutbrott. Det visste hon inte. Hon behövde ju inte göra något, utan det skulle läraren ha ordnat. Borde inte hon ha lite insikt i vad för dokumentation det finns om incidenterna? Det känns som att hon bara skyller ifrån sig hela tiden. Hon har visst inget ansvar eller inflytande, hon sitter bara på sitt kontor och är upptagen. Är det så?

När jag kom hem ringde jag till Rs mamma. Jag tyckte att jag var lugn och sakligt la fram det jag ville prata om, men hon tog aggressivt försvarsställning på en gång, naturligtvis. Hon kunde tala om att det inte alls var så att hennes son slogs så mycket, det var bara ett par gånger före jul det hade blivit fel. Hon hade inte fått någon som helst information om vad som hände förra veckan. INGEN information alls! Vad är det för fel på folket i skolan?

Vi pratade länge och hon berättade hur det har varit för henne och hennes son. Allt började med att R blev retad av andra i klassen. Kallad för bög, idiot, dumhuvud och allt vad det var, bland annat av tjejen som har blivit drabbad av Rs vredesutbrott. Jag frågade om L var en av dem, det var han inte. Jag hörde hur mamman argt frågade R (som var hemma från skolan idag): “Men varför är slår du på honom då?” Redan då, när mobbningen började, hade hon haft möten med skolan och bett dem göra något åt saken. Jodå, det skulle de göra. Inget hände.

Både före och efter slagsmålen började har R tillsammans med mamman, skrivit brev till läraren där de listar vad som är fel, vad R upplever som jobbigt, när han behöver ha stöd, vad det är som händer när han blir arg, vad den utlösande faktorn är osv. De har haft många, många möten med rektor och lärare där de har blivit lovade förändringar, de har upprättat handlingsplaner m.m. Men inget händer. Ingenting.

R behöver ha extra hjälp, både med vissa skolämnen och med den sociala biten. Han får inte det, trots löften om det. Han litar inte på någon och känner sig inte trygg i skolan. När något går emot honom då så hanterar han det med att klappa till den som råkar vara i närheten. Det blir ju så fel.

Mamman har bråkat med skolan sedan i höstas. Nu senast hade hon fått en utskällning av rektorn för att hon är på så mycket och tjatar om saker. Vad är det för fel på den där människan?

Vidare så berättade hon att hon att R går hos en kurator och sedan ett par veckor får han också prata med någon på skolan en gång i veckan. Som om det skulle vara hjälp nog. Hon har även haft kontakt med BUP för att försöka få hjälp den vägen. Där säger de att detta är skolans problem, skolan ska sköta detta. Skolan säger att det finns bara så mycket de kan göra (som inte görs), resten måste hon hantera själv.

När jag pratade med henne så blev det alldeles tydligt att det är skolan, inte pojken, som är det största felet i det här dramat. Det måste vara jobbigt både för R och mamman att han så ofta inte ser någon annan utväg än att slåss. Om skolan bara skulle agera och göra något annat än att prata om att saker hanteras så som de hanterar dem, så hade han ju säkert sluppit mycket av det. L hade inte behövt bli slagen och vara orolig för att gå till skolan. De andra drabbade barnen hade inte behövt gå igenom samma sak.

Jag berättade att vi har bokat in ett möte med rektorn och läraren nästa vecka, och att hon gärna får komma dit hon också. Då är vi ju båda två överens om att vi skiter i de sekretessproblem rektorn har. Vi måste ha ordning på detta.

Till hösten kommer R att börja i en annan skola. Mamman orkar inte se på att inget händer längre. Så de kommer att sälja huset och flytta.

Vi har polisanmält skolan nu. Kvinnan hos polisen sa att de kommer inte att kunna göra något åt det, men det kommer att gå iväg en anmälan till socialen som ska utreda detta.

Vi har också pratat med vlt, som berättade att det är flera som har ringt om samma sak och att om de ska skriva en artikel så får man inte vara anonym. Vill man vara anonym så kan man skriva in en insändare istället. Det blir en insändare. Jag tror inte att det är bra för varken L eller R att få sina namn utkastade i tidningen för hela världen att se (bloggen är inte hela världen, det är bara internet).

Nästa steg är att prata med skolinspektionen och göra någon typ av anmälan. Det ska jag göra innan mötet nästa vecka.

Jag har sällan brytt mig om såna där saker, som en del drar ihop ett helt kompani med tung artilleri för, att bråka med skolan om. Men nu jävlar är det krig! >:(