Vems fel?
Åh, är det så mycket fel på mig? Är jag grym och okänslig? Är det så att min besatthet för rättstavade ord är ur kontroll?
Jodå, jag märker att den där besattheten växer och jag får ofta hålla hårt i mig själv för att inte påpeka fel efter fel, vid helt fel tillfällen. Morgonens kaffande (som inte är ett ord, men som trots obefintligheten betyder “kaffedrickande, att dricka kaffe”) innehåller ett bra exempel på just detta. Jag snurrade runt på Facebook och hittade en bild på ett fint arrangemang till minne av någon bortgången. Samtliga kommentarer på fotot innehöll kramar och hjärtan, naturligtvis. Jag ville bara kommentera för att berätta om den grova felstavningen på den handskrivna etiketten på en låda. Vilken tur att bilden inte hörde till någon jag kände, så jag behövde inte kommentera alls.
Visst stavar jag också fel. Ibland har jag för bråttom. Ibland är fingrarna alldeles för trötta och ibland stavar jag fel med flit. On purpose! Ibland får man skriva konstiga meningar och ord som inte finns. Ibland, när man vill göra texten lite mer lättsam och rolig, är det okej att stava fel. Överdrivet fel, så att felet inte kan misstas för en omedveten felstavning.
Det är ytterst sällan jag stavar fel för att jag inte vet hur ett ord stavas. Vet jag inte det, så kollar jag upp det eller så väljer jag en synonym som jag vet stavningen på. Det enda exempel på såna ord jag kommer på nu är tzatsiki (tsatsiki, tzatziki?). Jag kommer aldrig ihåg vilken ordning alla z, t och s ska komma, eller om de ens ska vara där. Så när jag inte har google i närheten så blir det besvärligt (google är visserligen inte så hjälpsam i just det här fallet). Ska nog börja benämna det som gurkyoghurt istället.
Det är verkligen så att denna besatthet har eskalerat på senare tid. Kanske för att jag ofta låter bli kommentarerna om alla fel eftersom jag är lite orolig för att min omgivning är trötta på mitt konstanta rättande, så jag får liksom inte ur mig den irritation som alla florerande grammatikfel ger upphov till. Kanske är det därför min radar hittar ALLA fel som finns.
Folk, folk, folk… Är det fel på er också?
4 Comments
mamma
Det är absolut inge fel på dig, du är heller inte grym o okänslig! Du är en fin människa som älskar, är omtänksam, hjälper till och är snäll <3 Hi hi, att du rättar alla för felstavningar känner nog dom flesta till, det brukar jag också göra :)Och du, alla människor har sina fel o brister, mer eller mindre 🙂 Var bara den du är så är det bra!
Kirsi
Åh. 🙂
Det heter “och”… 😉
Tuija
Minä kirjotan suomeksi niin sinun ei tarvi korjata minun virheitä..he he 😉
Kaikissa meissä on omat vikansa. Kukaan meistä ei ole täydellinen.
Meidän ei ole pakko tykätä toisistamme mutta me voidaan kunnioittaa toisiamme 🙂
Olet hieno ihminen sellaisena kun olet. Älä yritä muuttua kenenkään mieliksi!!
Haleja! <3
Britt-Marie
Visst kan man vara okänslig i olika sammanhang,utan att man är medveten om det. Genomgående vet jag att vi människor har alldeles för lätt att döma,utan att vi ens vet orsaken till varför andra människor är på det ena eller andra viset. Det gäller ju även det här med stavning och grammatik. Många människor lever med ett handikapp i det här fallet, och många har väl helt enkelt inte lätt för sig när det gäller svenskan. Precis som jag alltid haft svårt för matte. Jag har genomgående haft toppbetyg i svenska, men tog väldigt illa upp när jag kallades för “dumskalle”, när jag som sagt var var ganska så usel i matte. I stället för att döma tror jag vi ska visa förståelse och hjälpa i stället för att stjälpa. Låt aldrig en begåvning bli en högfärd, utan se det som den GÅVA det faktisk är”! Jag är själv hemsk i sammanhanget, så jag förstår dig. Jag retar upp mig både på stavfel och grammatiska fel när jag hittar dem. Och det gör man ju mest varje dag, i olika sammanhang. Dumt egentligen, när det finn så mycket hemskt i världen som vi borde ägna mer energi åt….