Det går inte
Jag kan inte sova. Jag somnade inte ens efter att ha tagit ett ångestpiller. Strange. Jag brukar däcka som en klubbad säl efter en sån. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra uppe nu. Jag har egentligen ingen större lust att blogga. Inte så mycket vettigt att skriva om heller. Var nog bara ute efter kaffet. Och fingrarna hade lite tangentabstinens.
Jag har mest legat och funderat på hur fel det alltid blir när jag försöker hjälpa. Jag vet inte riktigt vad det är jag gör galet, men på något vis är jag så klumpig att det jag menar som hjälp och stöd blir till blaja och allt går bara fel. Jag vill så gärna finnas till, precis som andra alltid finns där och ställer upp för mig utan vidare. Det är nog meningen att jag ska sluta hjälpa. Försöka hjälpa menar jag. För det är ju tydligt att jag inte lyckas. Jag vet inte hur man gör.
Lite hungrig är jag också.
6 Comments
Britt-Marie
Jag vet så väl hur det är…. tycker du är så stark, trots allt, helt fantastisk. Det du skriver, ditt sätt att uttrycka dig, snälla skriv en bok……
Kirsi
Ja, nog har jag planer på en bok. Den har bara inte utvecklats klart.
Tiina
Ibland kanske det är personerna du hjälper som inte fattar nått förrän senare….
Kirsi
Heh, så kan det ju också vara Tiina.
Sara - om kampen och bröllop 2012
hoppas att du somnade till slut. inge kul att fastna i massa tankar som man i alla fall inte blir så mycket klokare av :/
Kirsi
Jag somnade till slut. Efter lite kaffe och skriverier. 🙂