Minnen

Åh, jag fick ett sånt sug att lyssna på Winnerbäck. Nu har jag lyssnat, och jag borde ha förstått att alla möjliga minnen och känslor skulle bubbla upp. Magen knöt sig. Hjärtat fick ont. Tårarna ville komma.

Jag borde ha förstått att dessa vackra texter skulle ta mig tillbaka den tid av mitt liv, då en stor del av dem passade in så väl…

Jag vet ju att alla låtar alltid förknippas med ett särskilt tillfälle, eller känsla. De tillhör alltid en speciell era i livet. Varför då medvetet gå tillbaka till en som gjorde ont?