Jag glömmer…

Japp. Jag glömmer. Saker, ord, tankar… Jag glömmer alldeles för fort. Det är nästan så att jag skulle vilja bli lite orolig för det. Jag vet bara inte hur länge jag skulle veta att jag är orolig för min glömska. Rätt vad det är så glömmer jag och då är jag bara orolig, utan anledning.

Jag vill skylla det sparsamma bloggandet på senare tid på just glömskan också. Jag har inte energi att försöka komma ihåg vad jag skriver om. Min gamla vanliga metod, först skriva ner stödord medan orden flödar och sedan bygga ihop en berättelse av dem, fungerar inte. Jodå, jag kan skriva stödorden, men sen när jag ska fylla i med det övriga dravlet har jag glömt vad meningen runt något ord skulle vara.

Just nu till exempel. Jag skulle berätta om hur jag förstör en alldeles bra morgonröka med att tänka på ångestfyllda saker. I förrgår tänkte jag på hur otäckt det är med det stundande mötet med fk & af och hur orolig jag är för att allt ska skita sig igen. Igår tänkte jag på hur jobbigt det är att behöva gå upp till min kurator och bara sitta och förklara hur saker, som har med jobbet att göra, fungerar. Idag tänkte jag på… ja, vad tänkte jag på idag? Jag har ingen aning. Jag minns att jag tänkte “Åh nej! Nu gör jag sådär igen, tänker på saker som blir till panik och förstör morgonrökat.” Vad som ledde till den tanken vet jag inte, men jag parerade i alla fall med att think happy thoughts. Jag tänkte på syrrans bebis (som jag f.ö. har fått se en ultraljudsbild på!). 🙂

Jag tror förresten att den där “Åh nej!” var ursprungligen menat till något helt annat än den meningen den hamnade i.

Hade också tänkt att berätta om hur lite småprat med en diakonissa igår, plötsligt ledde till en terapisession där jag bara hällde ur mig saker som jag behövde prata om. Men jag orkar inte leta efter ord längre. En annan gång kanske.