Twilight

Igår hade jag och älskling Twilight-maraton (nä, vi orkade inte med det i lördags). Det innebar mys i soffan halva dagen med alldeles för mycket godsaker. Men moffandet av godsaker var helt värt det. Det var så mysigt och fint. Det var länge sedan vi hade det sådär mysigt. Älskling ville till och med fuska och ge mig min alla hjärtans-present i förtid. Men det avböjde jag. Min present till honom har ju inte kommit än! Jag börjar bli lite orolig för att den inte hinner komma i tid. Panik!

Jag är fascinerad av hur de har lyckats göra Twilight-filmerna så intensiva att man riktigt känner karaktärernas kärlek och smärta. Man blir alldeles… sådär… awww. Det är just därför de filmerna är så bra, för att de så tydligt förmedlar den starka kärleken. Nu väntar jag bara på nästa film. När kommer den då? Va va?

Filmerna fick mig att tänka på vad jag vill ha. Vill jag ha en mystisk och tanig vampyr? Eller kanske en muskulös och stark varg? Jag vill också känna en sån där stark och innerlig kärlek. Var, och hur ska jag hitta en sån då? Jag funderade och funderade. Tills jag kom på att jag har ju det redan! Jag känner en sån där innerlig kärlek, även om jag ibland glömmer bort det. Han är visserligen varken vampyr eller varg, men gud så underbar. Och bara min! 🙂