Det heter visst fredagsmys

Jag har spenderat större delen av dagen med magont och några tons tyngd på bröstet. Den direkta följden av ångest såklart.

Men det försvann här under eftermiddagen (Och nu när jag tänker på det så börjar det komma tillbaka. 😐 ). Ungarna kom hem och var sådär glada och spralliga, som är mysigt på fredagen (samma beteende på onsdag är inte alltid lika mysigt). Gubben blev så lycklig över headsetet som vi köpte till honom i födelsedagspresent. Han var så glad att han hoppade runt. Och berättade att han är så glad att inte kan låta bli att hoppa runt. Sötnöten.

Idag hade han kalas också. Eller party, som det heter när man har fyllt 11. Han hade bjudit sina närmaste kompisar och hela gänget satt och spelade Xbox i två timmar. Det var knappt så de hann fika. De presenter som kompisarna gav var väldigt uppskattade. Nu har jag en lycklig son. 🙂

Jag hämtade hem gumman från sin kompis. Sedan dess har tjattermaskinen gått oavbrutet, så klart. 🙂 Jag undrade lite om hon inte kunde koka kaffe till mig, och förväntade mig att jag skulle få ett nekande svar. Men inte då, hon satte igång med fixandet. Jag berättade hur hon ska göra, och hon gjorde. Det är snällt det. 🙂
Hon är så fin och go, min gumma.

Det är så skönt att ha dem hemma. Jag blir så glad av att ha dem här, så att jag får ta hand om och mysa med dem. Imorgon är det dessutom melodifestivalen. Det betyder ju någon typ av bakverk och stormys i soffan! 🙂 Det är väl en tradition som vi delar med många andra. Något som jag (och även ungarna tror jag) uppskattar väldigt mycket. Tidigare har jag inte alls velat titta på melodifestivalen, men när ungarna började intressera sig för det, så har det vuxit fram även hos mig.

Det känns bara så fint nu. 🙂